Jaja, nu blir det tonfiskgratäng och maratontittande av Kobra på svtplay. Kärlek.

Låg sjuk hela dagen igår, men i söndags passade jag och pojken min på att skicka upp japanska lyktor till min mamma och pojkens morfar. Jag hade aldrig sett dem på nära håll förut, och de kändes nästan magiska. Sjukt vackert när de steg. Ett par tårar rullade över kinden, som sig bör. Jag saknar dig och älskar dig mamma, men jag tror minsann att du vet det. Men det kan vara vår lilla hemlighet. ;)

Sötaste Kwi kommer och hälsar på i nästa vecka. Det känns smått galet. Jag har inte sett henne sen AG i år, och innan dess? Vem vet? Vi ska vara kulturella och gå på museum och titta på fina saker i fina parker. Det är i alla fall min förhoppning. Kultur tillsammans med vaniljljus och kardemummakaffe. Så som det brukade vara. <3

Otroligt trevlig kväll igår med JS och MA. Jag har inte haft så roligt på länge. Bra musik också. Och fint mixerbord. ^^ Lagom mycket alkohol också, trots den lysande idén att shotta Minttu Black. Det är verkligen inte gott alls, och det gick heller inte att blanda med något annat, konstaterade vi trots tappra försök.

Denna dagen har gått ut på att sova alldeles för länge och leta halloween outfit. Jag är inte helt klar, och står och velar mellan massa olika varianter på det jag tänkte göra, men det kommer säkert att hinna lösa sig till imorron. Man kan ju alltid hoppas. Sprang runt på stan med KV, som var snäll och inte alls fick panik på mig och min velighet. Uppskattas. Imorron är det i alla fall sittning, och det kommer att bli hysteriskt roligt. EA och DL kommer som bekant, och jag tror att vi verkligen kommer att få en toppenkväll.

Nu sitter jag i mitt lilla krypin och överväger om jag ska orka tvätta eller om jag ska göra det imorron fast jag vet att jag inte kommer att hinna det. :P Antar att jag får ta mig i kragen. Somna tidigt ikväll, efter lite dekadens i form av stickning och Stolthet och fördom. Mys.

Puss på er.

Har snokat lite i  bloggar som jag kanske egentligen inte borde snoka i och roas. För det är väl det dem är till för egentligen, precis som jag misstänker att några av de ca 20 pers som följer min blogg varje dag egentligen är människor som jag inte känner och som aldrig skulle vilja prata med mig av olika orsaker. Man håller koll. Roas lite av att människor så sällan tar ett steg tillbaka och reflekterar över sina egna handlingar. Men jag antar att det är mycket lättare att skylla ifrån sig. Säga att det är någon annans fel än att erkänna sina egna brister. Ironiskt att folk blir bittra och ledsna när de ertappas med att göra fel istället för att hela tiden sträva efter att bättra sig utifrån de situationer de hamnar i. Och sen gnäller man. Men jag ska inte säga så mycket, jag vet om att jag stundvis är lika dan. Men jag försöker i alla fall förstå. Inte bara slå ifrån mig, tycka synd om mig själv och leva i den förflutna. Självinsikt är ordet för dagen.

Jag vaknade med känslan av att det var torsdag idag, men hade fel. Så nu har jag fått en extra dag den här veckan och jag uppskattar det inte alls. Längtar till fredag, till sittning med söta EA och DL från SovSäx. Det ska bli så roligt att de kommer hit, och det blir förhoppningsvis fest natten lång. Och sen vila. Det känns så väl i kroppen att det var ett tag sen jag tog det lugnt nu. Kramas. Vilja upp sig i kärlek.

Resterande dagen kommer att gå åt till pluggande i skolmiljö. Jag har hittat ett par smultronställen runt om i skolans byggnader som funkar utmärkt som pluggmiljöer. Jag är otroligt kinkig med vart jag kan sitta och inte, och jag förstår verkligen inte dem som sitter i långhuset och försöker lära sig något när en miljon människor går förbi och är intressanta. Således så tycker jag om platser där jag antingen får sitta i princip ifred eller ställen där jag kan spela musik utan att få en bok i huvudet av arg medstudent. I skrivande stund har jag precis avslutat en mycket pretentiös essä i engelsk litteratur. Jag skulle kunna skriva vad den handlar om i stora drag, men då skulle ungefär hälften av er somna. Jag njuter naturligtvis i stora drag och känner mig lite grann som Björn Ranelid av någon anledning. Love it.

Sitter nu och väntar på att det ska bli föreläsning, eller egentligen att det ska bli onsdag eftermiddag, då jag får gå hem och njuta av att inte ha mer föreläsningar på torsdag och fredag. Det var länge sen jag hade två dagar i rad som var föreläsningsfria, och jag ska njuta till max. Innan dess har jag två deadlines som båda faktiskt håller på att orda upp sig någolunda. Lyxliv delux.

För övrigt har jag börjat att sticka igen. Just nu har jag fått något ryck och håller på att tillverka en babymössa i fint garn. Nej, jag är inte gravid, gud förbjude, men ungefär nu börjar alla mina vänner yngla av sig och det är alltid bra att ha en arsenal av grejer som man kan ge bort då. Eller så tyckte jag bara att mössan var söt och att jag hade garn och stickor som matchade. Ni får tolka hur ni vill. Mönster hittar ni här.

Det känns lite extra typiskt att detta sker just idag. Tanken med helgen är att jag och pojken min ska åka till Eskilstuna och packa det absolut sista, flytta och städa allt idag och imorron. Det kommer ju att behöva göras oavsett, men jag hade hoppats att jag inte skulle behöv knarka värktabletter till förbannelse. Vi får helt enkelt se hur det går, men klart måste det bli, för nu har jag snart ingen lägenhet kvar i Eskilstuna. Det ska vara utflyttat och klart innan den 29e, och detta är enda helgen som är kvar nu. Det känns skönt, så otroligt skönt. Jag trodde att det skulle kännas knäppt, men det är bara en lättnad. Jag har dessutom lyckats förhandla bort mitt bredbandsavtal, så jag slipper sitta med det tills domedagen. Mycket praktiskt. Jag är nöjd.

Nu ska jag långsamt börja röra mig ur sängen, ta mig hem och göra mig i ordning för avfärd mot lilla Älsklingstuna. Samt be en bön för att ryggen håller. :P

P.S Inatt har det snöat. Jag hoppas att det inte antyder en vinter som den förra. Minns ni?

Jag önskar så att jag hade tid att utveckla alla mina intressen. Just nu är det matlagning och pyssla jag  har abstinens efter. Jag vill göra saker med händerna. Satt på seminarium idag och fick en hejdlös lust att baka hallongrottor och sticka sjalar. Totalt ologiskt, men jag känner att jag behöver göra något för att koppla bort skallen ett tag. Så mycket som snurrar runt. Drömmer om att få tid och råd att sticka fingervantar och mössor, men det blir inte av än så länge. Det är lite för mycket i skolan. Därför hänger jag på stickning/matlagningssiter på internet och drömmer om alla de storverk jag ska skapa när jag bara har den där lediga dagen ni vet...

Vill pilla i mitt rum också. Men det är svårt när jag har snedtak åt båda hållen och ingen av möblerna är mina. Men det kändes bra när EA kom hit i lördags, kastade sig ner i min säng och utbrast "här ser det verkligen ut som hemma hos Sophy". Jag antar att jag har satt min prägel på rummet utan att egentligen tänka på det. Det blir nog lätt så, även fast jag inte har så mycket saker med mig från min gamla lägenhet.

Nu blir det dusch efter raks skattjakt innan det är dags att fortsätta plugga. Fruktsallad ska få avsluta dagen, som belöning för ett väl utfört arbete. :)

Anledningen till min totala förvirring är att jag i morse var hos sjukgymnasten. Han klämde, böjde, sträckte, knäckte och gav mina muskler små elchocker tills jag vimmelkantig lämnade hans kontor med ett gäng övningar i handen. Domen lyder att min kropp är alldeles för överrörlig på det stora hela men inte överallt, vilket ställer till problem. Dessutom är det en del överansträngda muskler i korsrygg, bröstrygg och höger axel. Så nu är det lätt träning med fokus på corestabilitet som gäller framöver. Inte helt roligt, speciellt eftersom det kommer att göra ont, men det är värt det.

Massivt godissug idag. Hade smått sexuella fantasier om stora godispåsar fyllda med plockgodis och övervägde att ge upp allt vad diciplin heter och springa iväg till ICA och stilla detta begär. Men icke. Mitt överjag tog överhanden och bestämde att det skulle bli torskgratäng och fruktsallad istället. Så därför tänkte jag dela med mig av den godaste tonfiskgratängen hittils.

Tonfiskgratäng Tagliatelle

För 4-6 personer.

Ska snart fortsätta min läsning om de engelsktalande länderna styrning, då jag behöver intensivplugga rätt hårt om jag ska ha tid att åka ner till Skövde för fest i dagarna tre i helgen. Det är med blandade känslor jag återvänder, men det ska bli underbart att se Kårhuset Bolounger igen samt studentphesta i min vackra overall och fira min vackra mans födelsedag. Och jag längtar efter att få träffa mina kära SovSäxare igen. Underbart.

Nej, nu ska jag fortsätta att plugga en stund till och sen tror jag att det blir skymningspromenad genom de krasande höstlöven och den krispiga luften. Kärlek på er.

Helgen inleddes med en avslappnad kväll bestående av min nollesittning. Högklackade skor, kort klänning och så snygg som jag bara kan bli. Hjälpte dock inte ett dugg när jag hamnade mitt emot de tråkigaste personerna på hela tillställningen. Men jag höll låda som bara en student med tillräckligt mycket erfarenhet av kallprat kan göra, och hade roligt i alla fall. Fick höra att jag var den mest frispråkiga kvinna killen mitt emot mig någonsin hade träffat. Stackars oerfarna man.

Det blev dock en tidig kväll och jag och min vackra man gick hem och la oss i min föredetta, hans nuvarande säng. Det känns tryggt att ha den hos honom, så att det alltid känns som en bit hem när jag kommer dit. Jag älskar mitt rum under taknocken. Vaniljdoft och ruggig matta gör trivselfaktorn hög. Har inte hunnit komma i ordning helt och fullt ännu, men det är på väg. Jag sover sällan hemma, utan bor trots allt fortfarande i en kappsäck som förs mellan mitt hem och mannens hem, men det gör inget. Jag trivs.

Dock finns det baksidor med att hela tiden vara på resande fot. Igår när jag vaknade och tänkte att jag skulle hedra Örebros spelförening med ett besök och inser att jag har glömt mina nycklar. Genast börjar små elaka ångesthamstrar gnaga på mina inälvor och påpeka att jag säkert har tappat dem och kommer att behöva betala massor av pengar för att få dem ersatta. Och mannen har gått till jobbet, så jag sitter helt enkelt fast i hans lägenhet. Således spenderades eftermiddagen med att titta på Nigella Lawson när hon lagade mat (är hon för övrigt helt säker på att hon inte är min mamma? Jag hoppas på det), bevittna Versailles trädgårdsarkitektur samt delta i judisk gudstjänst. Finkulturellt på min ära.

Jag har med andra ord knappt flyttat på min söta rumpa en meter i onödan denna helgen, vilket verkar ha goda resultat angående min långvariga förkyldning. Jag börjar snart bli så bra att jag inte längre dör när jag går uppför alla trapporna till mitt rum eller springer till bussen. Nu kan jag nog dessutom börja cykla till skolan på morgonen igen, vilket kommer att göra underverk med min ekonomi. Livet är som sagt fantastiskt.

Nu ska jag småstäda det som finns på mitt golv och mysa mig med lite fler värmeljus innan det är dags för sängen. Plugga till seminarie imorron? Neeee....

<3

Denna hittade jag på en av mina grannars hus. Trevlig farbror och hans fru...Österrikare tror jag. Kanske hette de Fritzl..?

Det är verkligen inte det att jag inte vill vara här, för det vill jag. Jag känner i hela min kropp att det är helt rätt att jag bor i Örebro nu, att jag skapar mig ett liv här. Men jag älskar mina vänner för mycket. Jag trodde nog helt enkelt att det skulle vara så mycket lättare än det är.

Emma, framför allt saknar jag dig. Jag behöver dig. Jag saknar våra eftermiddagar och kvällar på min balkong. Du har hjälpt mig med allt jag någonsin kan behöva, och du vet att jag skulle gå över eld och vatten för dig. Du är en av de finaste människorna jag någonsin mött, och jag hoppas att du en dag ska se det själv. Jag är med dig i tanken och vet att du klarar dig igenom detta också. Älskar dig, min skatt. <3

Jag har börjat finna mig till rätta i huset nu. Jag trivs med folket här, och jag tror att de trivs med mig också. Det är ju alltid pikanta diskussioner om diskning och städning när man bor i kollektiv, men det är helt okej. Jag har ju gjort det förr, och finns det fler ups än downs så kan man ha överseende med allt. Jag tror att jag kommer att trivas i rummet under taknocken också. Jag ska unna mig IKEA, vilket jag ser fram emot som fan. Göra mig ett hem, om än temporärt. Men jag börjar bli van. En dag ska jag inte vara student mer, en dag ska jag ha ett jobb och ett hem och ett liv där jag kan stanna. Drömmar.

Nu är det mer thé och The Satanic Verses som gäller. Kärlek till dem jag älskar och saknar.<3

Saknar kära vänner massor. Jag är massa lycklig för underbara Örebroare, både nya bekantskaper och gamla, men det är inte samma sak utan mina kära Eskilstunabor. Längtar tills vi ses igen.

Nu ska jag hasa mig ner i köket, försöka laga lite mat och sen krypa tillbaka upp och falla ihop i sängen igen. Livet är underbart. :P

<3

Innan dess blir det dock Ronneby, för kräftskiva och fest. Jag hoppas att det blir precis så galet som jag vill att det ska bli. Familjen, fest och eventuell övertro på att man kan flyga. I så fall måste man starta från marken, det har EA slagit fast.

:D

För att tänka på något annat igår så satte jag mig och förberedde min overall för ännu ett års studier. Jag har tightat till märkena på baksidan av mitt ena ben, och funderar på att fortsätta med det på det andra benet. Målet är att frigöra så mycket plats att jag får plats med säkert tio märken till på benen. :P Resultatet hittills är maximalt utnyttjande av plats, samt lätt fylla av spritångorna som stiger upp från ovven varje gång jag rör på den. Härligt.

Nu är det alltså bara Mio kvar här hemma. Jag har varit mycket bekymrad över att jag ska behöva avliva honom, men deux ex machina dök upp i form av TP som sa att hon kunde ha honom hemma hos sig tills jag hittade någon lämplig. Jag grät ännu lite mer, av lycka den här gången. Så snart är det tomt här hemma. Sorgligt, men skönt.

Nu är det snart bara jag som inte har ett nytt hem. Men det verkar kanske lösa sig. :)

Nu verkar det som att jag kanske blir av med en av dem i alla fall, även om jag skulle vilja att båda två skulle behöva få hem. Men herrejävlagud vad jag kommer att sakna dem.