sayit.loveit.screamit.

Nu är det bokat. Jag är reizeleither för vår reseförening SovSäxs tripp till årets version av Absolut Gotland. Jag har småpanik med siffror, men kl 9.57 satt jag ändå i startgroparna, med adrenalin till tusen i kroppen och en bestämd min på läpparna. LS i telefon som moraliskt stöd. (för två flickor med dyscalculi är bättre än en?) Men nu är det i alla fall klart. Vi ska återigen äntra Gotlands stränder, med allt vad det innebär. Det kommer att bli hysteriskt roligt och som vanligt kommer det säkert att hända ett antal galna saker, precis som tidigare.

Förra året var ett intressant år. Vi kom för tidigt. Vi spelade S/m med en fakultet i Studentsociologi. Vi hade sönder två stolar och ett bord innan resten av studentsverige kom. Alla utom jag däckade innan resten av studentsverige kom. Jag blev påhoppad av Örebreware. Jag blev lurad och körde ner mina händer i en främmande pojkes ovve. Jag bevittnade Murfejden. Jag blev överfallen av Ace of Spades. Jag försökte ta ett ölmärke. Jag och Kwi-san blev filmade och kallade dekadenta när vi låg på en solig väg och skrattade så att vi grät åt en gris formad som en baseboll. Jag blev överfallen och fick en tunga i magtrakten samt en black om midjan. Jag bytte ragg i sista sekunden. Jag spelade Twister med String på alldeles för när håll. Jag träffade JE när han bokstavligen föll pladask för mig. Jag sov tre timmar på en helg. Jag åkte hem och blev inte sjuk.

I år toppar vi det.

Jag kan äntligen sitta upp nu. Inte bakis, men likväl spänningshuvudvärk i kombination med känslan av stelopererad nacke/rygg. Jag hatar min kropp ibland. Det ska inte göra såhär ont i en när man bara är 26 år gammal.

Ovvefest igår, som jag skrev när jag kom hem inatt. Studenter är ett spännande folkslag. Det är lite som alla sociala konventioner ställs på ända när man skriver in sig på högskolan. Mestadels är detta jätteroligt och spännande. Studentlivet passar mig utmärkt vanligtvis, med ovve, god öl och en social gemenskap som mycket sällan innebär krogslagsmål och annat otrevligt. Men så finns det andra sidor av studentlivet som inte är lika trevliga. Det börjar kännas som att fler och fler använder "jag är ju student" som en ursäkt för att bete sig lite hur man vill. Det knullas runt, vilket jag iof är helt för, men framför allt verkar alla typer av romantiska relationer anses var mer rekommendationer än något annat. Att se någon som man vet har en relation med någon i princip ligga ovanpå någon som inte är dennes pojkvän för jag vet inte vilken gång i ordningen förvånar inte ens längre. Man reflekterar, skvallrar möjligtvis lite med vännerna om det, men blir man chockad? Nej. Att vara student är lite som att befinna sig i en parallellvärld till resten av världen hela tiden, där det bara är att acceptera att saker händer.

Paradoxalt nog så innebär inte denna brist på förvåning att det inte pratas. Jag vet inte hur många gånger under det senaste året som jag har fått mitt privatliv, som jag faktiskt håller mer för mig själv än de flesta gör, diskuterat, granskat och skvallrats om till en grad som jag nästan finner olustig. Jag kan tänka mig att jag är långt ifrån ensam om den här känslan, men det är så sällan jag ger gamarna vatten på sin kvarn att jag blir lite skrämd över de fabriceringar om mitt privatliv som tillslut även når mig. Det är en liten stad, med ett litet studentliv, men det finns kanske grader i helvetet. Men tydligen inte. Oftast så bryr jag mig inte om vad folk säger om min personlighet eller vad jag gör, skulle jag göra det så skulle jag aldrig våga att gå utanför dörren. Men när det handlar om saker som inte rör dem, som de inte har sett, som jag inte har förtjänat. Då är det en annan sak.

Idag ska jag plugga lite till Giraffprojektet och sen ska jag krypa ner i ett badkar med tända ljus och gråta lite. Jag kommer inte att hinna det imorron, och jag orkar inte ens tänka på att jag inte kommer att få göra det. Jag tänke försöka hinna ta mig ner till Klosters kyrka och tända ljus, men när hinner man det om man har föreläsningar och möten mellan kl 9.15 och 20.00. Bra start på exjobbet.



Älskade mamma...jag kan inte fatta att det är så länge sen jag fick
hålla om dig..

Herregud. Världen är så himla konstig ibland. Galen, förvirrande och underbar om vartannat.

Ovvefest ikväll. Studenter, dekadens och fylla. Inget syre och svettiga kroppar i illaluktande overaller som förtvivlat hoppar runt till Segertåget. Hångel, brustna löften och konsekvenser som kan anas redan nu. Varför gör folk så? Är det spriten, eller är spriten bara en ursäkt? Det ska jag fundera på inatt. Idioti. Men vad är en bal på slottet?

Mer utveckling imorron. Inatt saknar jag. Helvete.

Lätt berusad av vin och liv sitter jag ihopkrupen på min kattklösta kontorsstol och ler. Världen har lett mot mig idag, så det är lika bra att jag ler tillbaka. Jag pluggar lagom mycket nu, och jag har till och med en fritid att njuta av lite då och då. Hur hände detta? Superwoman.

Har fått äta sushi med sötaste LÖ idag. Kvalitetstid. Jag gick runt på stan en sväng och pillade längtansfullt på saker med vackra färger. Jag är så glad över att våren innebär färger och mönster. I synnerhert i år. Rutmönster och grafiskt mönstrade skor väcker shoppinivern även hos en relativt klädointresserad flicka som jag. Jag är lite som en skata. Jag drag automatiskt till allt som glittrar eller har starkt lysande färger. Jag kan inte låta bli. Kanske beror det på alla mina år klädd i svarta kläder och svarta ögon.

Har i princip bestämt mig för att söka mig söderut när jag är klar. Jag vet dock inte riktigt hur långt det blir, men gärna så långt som det går. Jag har en bit hjärta i Malmö, men även andra kuststäder kan tänkas vara värda att leva i. Jag har mina drömmar. Frågan är om det blir jobb eller plugg. Jag vill lära mig allt som är intressant i hela världen. Finns det något sånt program? Eller så kanske jag borde resa lite. Men det verkar farligt. Det säger herr Gardell, och då måste det vara sant.

Det är så lätt att ge sig hän. Världen är så fantastisk och förvirrande att när man står där i mitten av universum så är det knappt att man kan hålla balansen. Det är så otroligt lätt för mig att förälska mig i ett ögonblick, någons leende eller ett solfyllt rum en vårdag som denna. Det är så svårt att aldrig ge upp hoppet. Så svårt att vara realistisk. Och det är framför allt svårt att vara sann mot sig själv när man fastnar i någons personlighet för ett ögonblick. Jämnvikt borde vara ordet för kvällen kanske. Eller leende. Eller välmående kanske. Eller farliga äventyr utan given utgång.

Det var länge sen jag mådde så bra som jag gör nu. Det börjar bli vår, och det är ljusare nu, så jag kan få min solenergi, så att min själ kan få lite näring att växa av. Det finns ett ljus i tunneln nu. Det är tio veckor kvar nu. Sen kommer friheten. Under ansvar förvisso, men så är det ju alltid. Kustluft. Filosofi eller teknik eller litteratur. Kärlek till en ny stad, en ny famn och en ny tid. Det är nog så jag måste tänka för att överhuvudtaget våga leva just nu. Paradoxalt nog.

Har fått låna häften fyllda med en väns gamla blogginlägg. Det är intressant läsning. Det känns lite som att jag har kommit under huden lite på honom, precis som när han kom in under huden på mig den kvällen jag skickade ett sms till honom med en mycket knastrig och dåligt inspelad aktustisk gitarrversion av "Utan dina andetag" med Kent. Han är så modig när han vågar skriva så öppenhjärtat om saker som bara händer på insidan. Jag önskar att jag var lika modig, men jag tar hänsyn till alldeles för många andra än mig själv. Mån om att inte uppröra eller peka ut någon, för att inte skada eller såra, även om de har sårat och skadat mig. Lite ironiskt med tanke på att jag är flickan som vågar stå i centrum, vågar trampa folk på tårna och är mer rapp i käften än de flesta. Men i text blir det en annan sak av någon anledning. Jag må leva med ironi som vapen, men innerst inne är jag en otroligt trött liten flicka för tillfället.

Sista inlämningen i min forskningsförberedande kurs idag. Det firades med glass med varma hallon och the i soffan.

Äntligen kursavslut. Det är nästan så att jag borde gråta, eller supa mig full, eller äta fruktsallad, eller hångla. Vadfan som helst egentligen för att fira att jag klarade det. Det har känts halvt omöjligt och jag vet inte hur många gånger jag har önskat mig en varm famn att kunna gråta i. Men det är strax över nu. Imorron sitter jag och finslipar på det absolut sista på min sista inlämning i min forskningsförberedande kurs och sen är det slut. Bara exjobbet kvar. Sen är det stora världen som gäller. Scary! Mina blickar går söderöver. Jag vill andas kustluft tror jag.

Snart Tjälis. Det är mitt nästa pit stop. Jag har en bra magkänsla inför det, jag tror att det kan bli exakt hur fantastiskt som helst. Jag vet att det är naivt att hoppas på att få lika fint väder som förra året, men det kanske kan bli lite varmare i alla fall. :P

(här skulle det komma en bild från förra året, men världen är knäpp)

Varför snö? Nu? Det känns fruktansvärt onödigt. Men det går nog över, eftersom det är plusgrader. Tills vidare tänker jag ignorera den, som man gör med stökiga ungar, tills den inser att inte bara kan komma här och...hålla på.

Plugg den här helgen också. Det är slutspurt nu, vilket innebär att det är mer att göra än någonsin. Men det har gått bra. Av någon anledning hinner man alltid, för att man vet att man måste hinna. Satt och pluggade i ungefär 13 h igår och kände mig som världens partybrutta, eller inte. Men samtidigt så var det härligt att ha en annan känsla i kroppen, en som jag inte är riktigt lika van vid; känslan av att vara en bra student. Den är nästan oslagbar. Jag fick dessutom en total egoboost när jag efter mycket om och men tar mig tid att gå in på vårt seminarium på distanskursen och inser att vår grupp har fått massor av komplimanger för vårt powerpoint, både layout och informationsinnehåll. Eftersom jag slet håret av mig med den förra helgen så är det grymt trevligt att veta att det faktiskt gav utdelning.

Idag blir det mer kaffe, mer plugg, mer post its och förhoppningsvis fler stora tankar om robotar, kultur och människor. Varför har vi i västvärlden en sån konstig bild av robotar egentligen? Skillnaden mot den japanska kulturens robotar är milsvidd. Vad beror det på? Eller har jag fel? Avgör själva.

Vem skulle du helst ha hemma och umgås med?



eller?

...så måste jag bara säga att jag älskar den här mannen! Han är världens bästa pluggpartner. <3

Jag är, som några av er vet, barnsligt förtjust i bra reklam. Ville bara dela med mig av mitt senaste fynd. :D

Ju vackrare årstiden blir, desto mindre hinner jag njuta av den. Jag måste sitta instängd i en dåligt vädrad lägenhet och skriva långa haranger om varför jag argumenterar som jag gör i mitt uppsatsPM. Men som tur är så finns det ljusglimtar i det jämngrå. Att få dra på sig de snart alltför varma vinterskorna och skutta mellan vattenpölarna på vägen ner till skolan är en av dem. Att sitta i biblioteket i en skön stol och faktiskt inse att man lär sig saker. Kanske vågar man tillochmed drömma om det där jobbet på IDEO som man egentligen vet att man aldrig kommer att få.

Nu är dock allt på upphällning, forskningsprocesskursen är strax klar, likaså min distanskurs till HIS. Giraffen leker dock fortfarande i mitt huvud, men den börjar mer och mer se ut som en blandning mellan en krukväxt, en pyramid och en tamburmajor. Det är intressant. Vi har bestämt oss för att Giraff inte ska få heta Giraff heller längre. Numer heter han Lars. Lars kan bli en bra vän i framtiden tror jag, och det är otroligt roligt att få vara med och leka.



Solsken. Klänning. Skuttande flicka.

Det droppar av snö från träd och hus. Våren är på väg med stormsteg nu. Det känns i benmärgen. Jag ser fram emot att få skutta fram på snöfria trottoarer om ett par veckor. Men jag gissar på att det är stor risk för att enda möjligheten som tillåter det är med gummistövlar på. Det har verkligen varit galet mycket snö i år.

Ny vecka, nya stider kan inte understrykas nog för tillfället. Jag har avklarat ett enormt berg av studier i helgen och sitter just nu och kippar efter andan för att orka med två veckor till av alldeles för mycket arbete. Förhoppningsvis så slipper jag en del av arbetsbördan när exjobbet väl börjar. Jag har kontroll. Jag sitter i alla fall på toppen av pluggberget.

Återupptäckte underbaraste bandet i världen igår kväll, Life of Agony. Jag har inte lyssnat på dem på flera år och hade glömt hur fantastiskt bra de är. Senaste gången jag minns att jag lyssnade på dem var när jag stod på balkongen på Lilla Vega i Köpenhamn och grät för att Keiths sång skar i mitt hjärta. Det var magiskt.

Ni som inte har lyssnat på dem, gör det! Smakprov kommer här:


Klippet tillägnas vackraste mor. Mars är en jobbig månad. But sometimes I like to pretend...

Det är vår. Det är dags att kunna se lite ljusare på saker nu.

Jag kommer inte att kommentera årets upplaga av Melodifestivalen. :P

För övrigt hoppas jag att Salem al Fakir vinner. Han är söt när han ler.

En kopp kaffe. Promoe. En katt som spinner med huvudet mot min arm och inte bryr sig ett skit om att jag skriver på datorn så att hans huvud hoppar.

Uppe med tuppen idag. Lord Mio började skrika kl 7.30 idag, mån som han är över att jag ska få lite plugg gjort under dagen. Snällt av honom. Jag hade tänkt att sova en timme till, men vem bryr sig? Jag har i alla fall fått ett helt webinarium gjort innan kl 10 en lördagmorgon, så det bådar gott inför dagen. Jag har en powerpoint och ca 1000 ord att skriva idag, men jag känner inte riktigt att jag har deadlinesen som jagar mig i hasorna ännu. Lite zen såhär på morgonen.

Öppnar fönstret och njuter av sol och fågelkvitter. Snart, snart är det lockar i håret och kaffe på uteserveringar. Jag gillart.

Det finns just nu ingen hejd på glädjen, som jag brukar säga när världen känns som att man har fått sand sprättad i ögonen och någon just har förstört ens fina slott som man har byggt. Jag talar naturligtvis om skolarbete, vad annars finns det i mitt oerhört intressanta liv att skriva om?

Idag har jag i alla fall lämnat in mitt reviderade PM, med början till metod och teoridiskussion. Det är spännande som fan egentligen, men alla andras arbeten verkar vara så mycket roligare. Och lättare att komma på saker om..men jag antar att det ger sig. Det är i alla fall otroligt intressant att gräva i områden man aldrig trodde att man skulle få utforska innan. Just nu sitter jag och rotar i gerontologi, som tydligen är vetenskap kring åldrande. Who knew?!

Jag har fortfarande sjukt mycket skolarbete kvar att göra den här helgen, men jag ska låta det vila för ikväll och passa på att städa och tvätta lite, vilket jag inte har gjort på en månad, så ni kan ju räkna ut tillståndet i min lägenhet...:P Kycklingpaj med fetaost och färsk spenat blir det också minsann.

Jag satt igår och letade sommarkurser, eftersom jag skulle behöva 15 hp till att räkna in i min examen. Det finns väldigt lite utbud i år, men några riktiga guldkorn. Det lutar åt grundkurs i ryska, eller kurser inom litteraturvetenskap. Vad sägs om "Chick Lit" och "Vampyrer och skräck", två halvfartskurser på distans till Linnéuniversitetet. Helt fantastiskt! Jag och herr ML ska sitta imorron över knytkalaslunch och diskutera vilken som är mest meningslös, och sen söka den gemensamt. :) Skulle också kunna tänka mig att läsa kursen om det moderna TV-dramat och HBO och få sitta och titta på Six feet under hela sommaren.

För övrigt kan jag säga att mitt huvud har uppdaterat sig, det består inte längre av Ompaompa-tomtar, utan av detta:
http://trololololololololololo.com/


Och till syvende och sist vill jag härmed meddela att det är VÅR! Det finns asfalt nu! :D Jag firade med att ta på mig blå sneakers till affären. Det var dumt, och halt.

Efter en galen helg med alldeles för mycket av det mesta börjar piskan återigen vina över ryggen. Den här veckan kan vara den värsta jag någonsin har genomgått under mina år på högskolan. Det är tur att den är över snart.

Jag sitter just nu och bearbetar teorier kring åldrande och teknikanvändande på äldre dagar, något som egentligen är intressant och kan appliceras på hur många nivåer av informationsdesign och innovationsteknik som helst, men när man hela tiden sitter under tidspress blir allt bara jämngrått och allt som inte är ämnesrelaterat ser bra mycket intressantare ut. Jag har hittat säkert 20 peer reviewed artiklar som jag skulle vilja läsa om det mesta, men som jag måste vänta med tills världen slutar snurra och gå alldeles för fort. Något att leka med i sommar kanske...jag, balkonghäng och Information Design Journal. <3

Det är i alla fall vår i luften nu. Fåglarna börjar hitta hem och sjunger i träden när man promenerar mot skolan på morgonen. Det är till och med så uppfriskande att det inte gör så mycket att jag numer har hål på mina vinterskor, så allt smältvatten letar sig in till mina strumpor. Det är bara att förlika sig.

Snart lossnar tjälen...men innan dess kan jag bjuda på lite bilder från årets EWG...

...då smäller det! Årets upplaga at Eskilstuna Winter Games går av stapeln, dessutom är det ju hemmaplan, så det är extra roligt. Helt plötsligt så kryllar det av overallstudenter i stan och en lätt arom av skitig ovve och öl lägger sig som en hinna över allt. Jag har längtat massor, och nu är det äntligen dags. Det kommer att bli episkt.

Kvällen har spenderats med SovSäx, mina eminenta vänner och följeslagare, och vi har pimpat ovve, övat spex och byggt en fantastisk spark som LÖ ska få åka på eftersom hennes knä är trasigt. Hon kommer att vara det sötaste invalidot på bygget! Min största fasa nu är att jag ska tvärsomna efter en öl, eftersom jag är trött och sliten ända in i benmärgen. Men gott sällskap, god öl och många kramar håller humöret och livsenergin uppe.

Nu är det läggdags för små Sophys, men jag måste bara bifoga en bild på den vackra sparken:

Jag är ledsen, men min hjärna har tagit semester och återkommer i juni. jag försöker tänka och allt som händer när jag försöker är detta: