För mycket liv, för lite tid.
Det är mycket nu. Men inte så att det svämmar över. Jag visste inte att det kunde vara såhär att plugga. Hur najs som helst. Visst, lite ångest är det ju alltid, men det är långt ifrån den panik jag har känt i snart tre år på ett överbelamrat program med orimliga krav.
Första tentan igår, och mitt första VG för hösten. Jag kan inte säga att jag är annat än nöjd. Firade med att nästan somna på Magnus Betnér på Kåren igår. Det var första gången jag fick se honom live så det var skoj, även om jag var så trött så att jag nästan somnade ståendes vid bordet med mellanölen i ett krampaktigt grepp. Magnus bjöd på en helt okej show, och var lika arg som vanligt, men jag som är utbildad i informationsdesign och vet betydelsen av att anpassa sig till den målgrupp man vänder sig till tycker att han kanske borde tänka över vilka han egentligen talar till och inte bara förutsätta att alla är trångsynta och provoceras av att någon säger fitta på scen. Inte heller bisexualitet eller alkoholism är något som studenter upprörs över, då mer eller mindre tvivelaktiga sexuella experiment och något överdriven alkoholkonsumtion tillhör vår vardag. Herr Betnér borde åka med på en studentfest vid något tillfälle och se vår vardag, så får vi se hur han skulle reagera.
Invasionen av Dalarna skedde för övrigt i helgen. Mycket över förväntan måste jag säga. Det var trevligt att nästan hela SovSäx var med (saknade dig LS) och att vi dessutom fick tre nya medlemmar efter helgen. Folk höll på att trilla av stolen när de fick reda på att vi nu har valt in två killar i vår fagra flickförening. Trevligt är det i alla fall, och det gillas mycket att vi har fått utökning i Familjen.
I övrigt bjöd Invasionen på massor av regn, förargelseväckande beteende och allmän nakenhet. Mycket trevligt med andra ord. Jag och min vackra man gick och la oss tidigt på fredagen, efter att ha haft mycket romantiskt moment på en blöt och kall balkong, men lördagen pågick fram till småtimmarna. Det finns alldeles för många foton på yours truly i hemska positioner och situationer, men det var verkligen hur roligt som helst. Dessutom så genomförde SovSäx ett av våra bästa spex hittills. Naturligtvis finns det på youtube, och ska naturligtvis delas med av som sig bör.
Första tentan igår, och mitt första VG för hösten. Jag kan inte säga att jag är annat än nöjd. Firade med att nästan somna på Magnus Betnér på Kåren igår. Det var första gången jag fick se honom live så det var skoj, även om jag var så trött så att jag nästan somnade ståendes vid bordet med mellanölen i ett krampaktigt grepp. Magnus bjöd på en helt okej show, och var lika arg som vanligt, men jag som är utbildad i informationsdesign och vet betydelsen av att anpassa sig till den målgrupp man vänder sig till tycker att han kanske borde tänka över vilka han egentligen talar till och inte bara förutsätta att alla är trångsynta och provoceras av att någon säger fitta på scen. Inte heller bisexualitet eller alkoholism är något som studenter upprörs över, då mer eller mindre tvivelaktiga sexuella experiment och något överdriven alkoholkonsumtion tillhör vår vardag. Herr Betnér borde åka med på en studentfest vid något tillfälle och se vår vardag, så får vi se hur han skulle reagera.
Invasionen av Dalarna skedde för övrigt i helgen. Mycket över förväntan måste jag säga. Det var trevligt att nästan hela SovSäx var med (saknade dig LS) och att vi dessutom fick tre nya medlemmar efter helgen. Folk höll på att trilla av stolen när de fick reda på att vi nu har valt in två killar i vår fagra flickförening. Trevligt är det i alla fall, och det gillas mycket att vi har fått utökning i Familjen.
I övrigt bjöd Invasionen på massor av regn, förargelseväckande beteende och allmän nakenhet. Mycket trevligt med andra ord. Jag och min vackra man gick och la oss tidigt på fredagen, efter att ha haft mycket romantiskt moment på en blöt och kall balkong, men lördagen pågick fram till småtimmarna. Det finns alldeles för många foton på yours truly i hemska positioner och situationer, men det var verkligen hur roligt som helst. Dessutom så genomförde SovSäx ett av våra bästa spex hittills. Naturligtvis finns det på youtube, och ska naturligtvis delas med av som sig bör.
<3
Nu är det officiellt. Det är vi.
Goda grannar....?
Denna hittade jag på en av mina grannars hus. Trevlig farbror och hans fru...Österrikare tror jag. Kanske hette de Fritzl..?
Farväl Eskilstuna.
Det är dags att säga hejdå på riktigt nu, det är helgens stora insikt.
Och i mitten stod jag, lika berusad som dem trots att jag inte hade en droppe alkohol i kroppen. Jag såg, nej kände, all värme. Och jag uppskattade varenda kram jag fick av alla dessa vackra människor jag kallar vänner, nära, familj och bekanta. Jag älskade er allihop. Och jag älskade Eskilstuna.
Därför var det med vemod i bröstet som jag också insåg att jag inte kommer att komma tillbaka till Eskilstuna på samma villkor som innan någon gång mer i hela mitt liv. För alltid kommer det att vara förändrat. Jag kände det för varje steg jag tog när vi vinglade ner på stan från LÖ och JP. Jag har gått på dessa stenar en miljon gånger minst känns det som, och ändå kändes de inte längre hemtama. De var inte längre mina. Jag är klar nu. Det finns inte längre en plats som kallas hem i Eskilstuna. Först trodde jag att känslan berodde på att jag var på väg till en fest där jag återigen skulle vara anonym, men när jag kom in till tystnaden i det som har varit mitt hem i ett och ett halvt år fanns inte känslan där heller. Mina saker stod där, men min själ fanns inte kvar. Kvar stod allt precis som jag lämnat det, inklusive chipspåsen som låg under soffbordet där EA lade den efter att hon diskret sopat tilbaka allt hon tömt ut ur den kvällen innan jag packade mina väskor och försvann. Jag sov med lampan tänd. Mörkret och ljuden skrämde mig på samma sätt som det gjorde första kvällen jag sov i lägenhet. Jag har gått vidare. Jag har gått framåt, på riktigt nu. Det skrämmer mig, men värmer också. Assimilation.
Jag älskar er. Så mycket. Tack för att jag har fått dela er tillvaro i ett par år nu. Ni är värda mer än vad jag kan säga. Inte bara de jag kan ringa när tårarna sprutar kl 5 på morgonen, men alla ni andra. Ni som lett mot mig och sagt hej i korridorer, ni som jag har skuttat med i fyllan och villan till världens sämsta eurotechnolåtar, ni som alltid har varit min trygghet fast ni inte ens vetat om det. Jag älskar er. Tack för allt.
Eftersläpp på stora sittningen i lördags, i gamla, fina Älsklingstuna. Och det var verkligen Älsklingstuna i lördags. Vackra vänner, med massor av leenden och kramar. Jag älskade alla och vi var alla meddragna i den berusade lycka som kallas studentliv. Det var underbart att se, med nyktra ögon. Strålande ögon, munnar som sjöng, skrattade, kysstes och formulerade löften inför framtiden. En ny generation studenter, små, pigga, fräscha och i sina bästa kläder firade de att de äntligen har tagit sina första poäng på det nya äventyret.
Och i mitten stod jag, lika berusad som dem trots att jag inte hade en droppe alkohol i kroppen. Jag såg, nej kände, all värme. Och jag uppskattade varenda kram jag fick av alla dessa vackra människor jag kallar vänner, nära, familj och bekanta. Jag älskade er allihop. Och jag älskade Eskilstuna.
Därför var det med vemod i bröstet som jag också insåg att jag inte kommer att komma tillbaka till Eskilstuna på samma villkor som innan någon gång mer i hela mitt liv. För alltid kommer det att vara förändrat. Jag kände det för varje steg jag tog när vi vinglade ner på stan från LÖ och JP. Jag har gått på dessa stenar en miljon gånger minst känns det som, och ändå kändes de inte längre hemtama. De var inte längre mina. Jag är klar nu. Det finns inte längre en plats som kallas hem i Eskilstuna. Först trodde jag att känslan berodde på att jag var på väg till en fest där jag återigen skulle vara anonym, men när jag kom in till tystnaden i det som har varit mitt hem i ett och ett halvt år fanns inte känslan där heller. Mina saker stod där, men min själ fanns inte kvar. Kvar stod allt precis som jag lämnat det, inklusive chipspåsen som låg under soffbordet där EA lade den efter att hon diskret sopat tilbaka allt hon tömt ut ur den kvällen innan jag packade mina väskor och försvann. Jag sov med lampan tänd. Mörkret och ljuden skrämde mig på samma sätt som det gjorde första kvällen jag sov i lägenhet. Jag har gått vidare. Jag har gått framåt, på riktigt nu. Det skrämmer mig, men värmer också. Assimilation.
Jag älskar er. Så mycket. Tack för att jag har fått dela er tillvaro i ett par år nu. Ni är värda mer än vad jag kan säga. Inte bara de jag kan ringa när tårarna sprutar kl 5 på morgonen, men alla ni andra. Ni som lett mot mig och sagt hej i korridorer, ni som jag har skuttat med i fyllan och villan till världens sämsta eurotechnolåtar, ni som alltid har varit min trygghet fast ni inte ens vetat om det. Jag älskar er. Tack för allt.
Älsklingstuna.
Pluggkvantperfekt.
Fonetik borde vara människans tråkigaste uppfinning. Jag ligger i min säng och kämpar med skillnaden på ord som låter "ooou" istället för "oooowu". Det helt är mycket spännande och jag funderar en liten stund på varför man egentligen ska lära sig andra språk överhuvudtaget. Sen tar jag en slurk av min kopp med thé och skrattar lite åt mig själv. Altid så dramatisk. Kort och gott är engelskan rolig, trots fonetiken. I helgen har jag fått läsa lite sir Arthur Conan Doyle och Katherine Mansfield. Jag ska dessutom få raljera om saken på ett seminarium om ungefär en vecka, och är det något jag är bra på så är det att prata, det ska gudarna veta. Litteraturen känner jag mig dessutom hemma på då jag har pluggat det en del, så det ska nog gå bra.
Men fonetiken är inte lika snäll som sagt. Massa knepiga tecken som är tänkta att underlätta för läsaren, men snarare bara gör saker mer förvirrat. Mycket knepigt på min ära. Lite som Esperanto. Är det någon som kommer ihåg Espreanto? Språket som alla skulle lära sig för att underlätta för hela världens befolkning? Fantastiskt.
Nej, kanske läge att gå tillbaka till de knepiga tecknen en stund, så att jag med gott samvete kan leka med de andra små barnen ikväll, och kanske ta mig en öl eller två.
Men fonetiken är inte lika snäll som sagt. Massa knepiga tecken som är tänkta att underlätta för läsaren, men snarare bara gör saker mer förvirrat. Mycket knepigt på min ära. Lite som Esperanto. Är det någon som kommer ihåg Espreanto? Språket som alla skulle lära sig för att underlätta för hela världens befolkning? Fantastiskt.
Nej, kanske läge att gå tillbaka till de knepiga tecknen en stund, så att jag med gott samvete kan leka med de andra små barnen ikväll, och kanske ta mig en öl eller två.
same same but different...
Att sakna.
Jag älskar min nya tillvaro. Jag älskar verkligen Örebro och människorna här är underbara. Men jag saknar. Jag tror inte att jag har saknat så mycket förr. Inte vänner på det sättet som jag gör nu. Jag saknar dessutom småsaker som min rosa thékopp, min säng och min bokhylla. Det känns helt galet att jag inte kan ta det jag vill ha när jag vill det.
Det är verkligen inte det att jag inte vill vara här, för det vill jag. Jag känner i hela min kropp att det är helt rätt att jag bor i Örebro nu, att jag skapar mig ett liv här. Men jag älskar mina vänner för mycket. Jag trodde nog helt enkelt att det skulle vara så mycket lättare än det är.
Emma, framför allt saknar jag dig. Jag behöver dig. Jag saknar våra eftermiddagar och kvällar på min balkong. Du har hjälpt mig med allt jag någonsin kan behöva, och du vet att jag skulle gå över eld och vatten för dig. Du är en av de finaste människorna jag någonsin mött, och jag hoppas att du en dag ska se det själv. Jag är med dig i tanken och vet att du klarar dig igenom detta också. Älskar dig, min skatt. <3
Det är verkligen inte det att jag inte vill vara här, för det vill jag. Jag känner i hela min kropp att det är helt rätt att jag bor i Örebro nu, att jag skapar mig ett liv här. Men jag älskar mina vänner för mycket. Jag trodde nog helt enkelt att det skulle vara så mycket lättare än det är.
Emma, framför allt saknar jag dig. Jag behöver dig. Jag saknar våra eftermiddagar och kvällar på min balkong. Du har hjälpt mig med allt jag någonsin kan behöva, och du vet att jag skulle gå över eld och vatten för dig. Du är en av de finaste människorna jag någonsin mött, och jag hoppas att du en dag ska se det själv. Jag är med dig i tanken och vet att du klarar dig igenom detta också. Älskar dig, min skatt. <3
Slampus och Sophy när det är som bäst.
Smakar det så kostar det.
Fortfarande sjuk, men definitivt på bättringsvägen. Jag hostar inte ens nästan lika mycket idag som jag gjorde igår. Jag har tillochmed fått sova lite inatt. Varit sängliggande idag också, vilket är helt legitimt då den föreläsning jag skulle ha idag var inställd. Har dock fipplat lite med mina fonetiska uppgifter och beställt kurslitteratur för 1500 kr. Känns lysande, men nu har jag i alla fall litteratur för hela terminen, som jag kan få skriva och kladda i så mycket jag bara vill. Är redan lite nervös över min kommande fonetiktenta, men med gemensamma ansträngningar med mina klasskompisar så ska det nog gå bra. Det märks att jag inte har pluggat så mycket grammatik, men det löser sig. Man har, som tur är, en hel del hästar i stallet och inga getter i kanoten.
Jag har börjat finna mig till rätta i huset nu. Jag trivs med folket här, och jag tror att de trivs med mig också. Det är ju alltid pikanta diskussioner om diskning och städning när man bor i kollektiv, men det är helt okej. Jag har ju gjort det förr, och finns det fler ups än downs så kan man ha överseende med allt. Jag tror att jag kommer att trivas i rummet under taknocken också. Jag ska unna mig IKEA, vilket jag ser fram emot som fan. Göra mig ett hem, om än temporärt. Men jag börjar bli van. En dag ska jag inte vara student mer, en dag ska jag ha ett jobb och ett hem och ett liv där jag kan stanna. Drömmar.
Nu är det mer thé och The Satanic Verses som gäller. Kärlek till dem jag älskar och saknar.<3
Jag har börjat finna mig till rätta i huset nu. Jag trivs med folket här, och jag tror att de trivs med mig också. Det är ju alltid pikanta diskussioner om diskning och städning när man bor i kollektiv, men det är helt okej. Jag har ju gjort det förr, och finns det fler ups än downs så kan man ha överseende med allt. Jag tror att jag kommer att trivas i rummet under taknocken också. Jag ska unna mig IKEA, vilket jag ser fram emot som fan. Göra mig ett hem, om än temporärt. Men jag börjar bli van. En dag ska jag inte vara student mer, en dag ska jag ha ett jobb och ett hem och ett liv där jag kan stanna. Drömmar.
Nu är det mer thé och The Satanic Verses som gäller. Kärlek till dem jag älskar och saknar.<3
Sjuk.
Det är så typiskt. Varför måste jag bli sjuk när jag precis har börjat skolan? Missade min första föreläsning idag, vilket suger jävligt hårt. Jag har ju verkligen sett fram emot att ta tag i skolarbetet, men nej. :( Är så pass dålig att jag är sängliggande och har varit sen igårkväll. Blev omstoppad och klappad på tills jag somnade. Lyx. Men tillräckligt med vila idag så ska det nog bli bra och jag får se till att stå på benen snart igen. Känns bara lite typiskt. :(
Saknar kära vänner massor. Jag är massa lycklig för underbara Örebroare, både nya bekantskaper och gamla, men det är inte samma sak utan mina kära Eskilstunabor. Längtar tills vi ses igen.
Nu ska jag hasa mig ner i köket, försöka laga lite mat och sen krypa tillbaka upp och falla ihop i sängen igen. Livet är underbart. :P
Saknar kära vänner massor. Jag är massa lycklig för underbara Örebroare, både nya bekantskaper och gamla, men det är inte samma sak utan mina kära Eskilstunabor. Längtar tills vi ses igen.
Nu ska jag hasa mig ner i köket, försöka laga lite mat och sen krypa tillbaka upp och falla ihop i sängen igen. Livet är underbart. :P
<3
