sayit.loveit.screamit.

Peace out.

Sophy

SPOILERALERT!! Följande bilder kan avslöja lite väl mycket om vart skatterna råkar finnas, så om du inte vill veta, klicka inte.

Idag är det belöningsdag för ett väl utfört arbete, och det innebär kakbak. Jag ska baka kanelskorpor och syltgrottor har jag tänkt mig. Nu har jag fått hem min assistent dessutom, så att jag kan gör deg otroligt smidigt igen. Älskart! Tänkte lassa på pojkvännen ett gäng kakor som tack för att hans rygg idag är helt förstörd. Han är verkligen min riddare på vit häst. Utan honom hade jag idag suttit i våldtäktsofferställning på golvet i lägenheten i Eskilstuna och gråtit ögonen ur mig. <3 dig.

Omnomnomnomnom....

Bråket med min gamla högskola fortsätter. Nu börjar det fan bli personligt. Det handlar inte om mitt exjobb längre, nu handlar det om att jag anser att de har behandlat mitt ärende fel. Och snart orkar jag inte vara miss nice girl längre....

Men för att kompensera min allt annat än soliga sinnesstämning de senaste dagarna så är det dags att börja peppa på riktigt inför helgens kalas i Skövde. Det är alltid lika trevligt att gå på kalas med andra akademiker, leka lite team-buildande lekar och äta middag tillsammans. Jag ser fram emot det massor faktiskt, trots geografisk plats.

Ska fira pojkens födelsedag också, då han ämnar att fira den under nämnda kalas. Jag tänkte att jag skulle baka en tårta full med lys melk i sovsalen, vilket jag fortfarande inte riktigt vet hur jag ska genomföra, men det ska nog gå bra. Packa ner lite engångstallrikar och sånt och sen är det tårkalas delux. I alla fall i teorin. Dock vete tusan om det egentligen är en bra idé, då grädde + förfriskade studenter lätt kan balla ur. Men för mycket av det goda kan vara fantastiskt, som Mae West en gång uttryckte det.

Nej, lite packning och sen ut till Marieberg för att kanske kanske köpa en liten, onödig present. ;)

Första tentan igår, och mitt första VG för hösten. Jag kan inte säga att jag är annat än nöjd. Firade med att nästan somna på Magnus Betnér på Kåren igår. Det var första gången jag fick se honom live så det var skoj, även om jag var så trött så att jag nästan somnade ståendes vid bordet med mellanölen i ett krampaktigt grepp. Magnus bjöd på en helt okej show, och var lika arg som vanligt, men jag som är utbildad i informationsdesign och vet betydelsen av att anpassa sig till den målgrupp man vänder sig till tycker att han kanske borde tänka över vilka han egentligen talar till och inte bara förutsätta att alla är trångsynta och provoceras av att någon säger fitta på scen. Inte heller bisexualitet eller alkoholism är något som studenter upprörs över, då mer eller mindre tvivelaktiga sexuella experiment och något överdriven alkoholkonsumtion tillhör vår vardag. Herr Betnér borde åka med på en studentfest vid något tillfälle och se vår vardag, så får vi se hur han skulle reagera.

Invasionen av Dalarna skedde för övrigt i helgen. Mycket över förväntan måste jag säga. Det var trevligt att nästan hela SovSäx var med (saknade dig LS) och att vi dessutom fick tre nya medlemmar efter helgen. Folk höll på att trilla av stolen när de fick reda på att vi nu har valt in två killar i vår fagra flickförening. Trevligt är det i alla fall, och det gillas mycket att vi har fått utökning i Familjen.

I övrigt bjöd Invasionen på massor av regn, förargelseväckande beteende och allmän nakenhet. Mycket trevligt med andra ord. Jag och min vackra man gick och la oss tidigt på fredagen, efter att ha haft mycket romantiskt moment på en blöt och kall balkong, men lördagen pågick fram till småtimmarna. Det finns alldeles för många foton på yours truly i hemska positioner och situationer, men det var verkligen hur roligt som helst. Dessutom så genomförde SovSäx ett av våra bästa spex hittills. Naturligtvis finns det på youtube, och ska naturligtvis delas med av som sig bör.

Eftersläpp på stora sittningen i lördags, i gamla, fina Älsklingstuna. Och det var verkligen Älsklingstuna i lördags. Vackra vänner, med massor av leenden och kramar. Jag älskade alla och vi var alla meddragna i den berusade lycka som kallas studentliv. Det var underbart att se, med nyktra ögon. Strålande ögon, munnar som sjöng, skrattade, kysstes och formulerade löften inför framtiden. En ny generation studenter, små, pigga, fräscha och i sina bästa kläder firade de att de äntligen har tagit sina första poäng på det nya äventyret.

Och i mitten stod jag, lika berusad som dem trots att jag inte hade en droppe alkohol i kroppen. Jag såg, nej kände, all värme. Och jag uppskattade varenda kram jag fick av alla dessa vackra människor jag kallar vänner, nära, familj och bekanta. Jag älskade er allihop. Och jag älskade Eskilstuna.

Därför var det med vemod i bröstet som jag också insåg att jag inte kommer att komma tillbaka till Eskilstuna på samma villkor som innan någon gång mer i hela mitt liv. För alltid kommer det att vara förändrat. Jag kände det för varje steg jag tog när vi vinglade ner på stan från LÖ och JP. Jag har gått på dessa stenar en miljon gånger minst känns det som, och ändå kändes de inte längre hemtama. De var inte längre mina. Jag är klar nu. Det finns inte längre en plats som kallas hem i Eskilstuna. Först trodde jag att känslan berodde på att jag var på väg till en fest där jag återigen skulle vara anonym, men när jag kom in till tystnaden i det som har varit mitt hem i ett och ett halvt år fanns inte känslan där heller. Mina saker stod där, men min själ fanns inte kvar. Kvar stod allt precis som jag lämnat det, inklusive chipspåsen som låg under soffbordet där EA lade den efter att hon diskret sopat tilbaka allt hon tömt ut ur den kvällen innan jag packade mina väskor och försvann. Jag sov med lampan tänd. Mörkret och ljuden skrämde mig på samma sätt som det gjorde första kvällen jag sov i lägenhet. Jag har gått vidare. Jag har gått framåt, på riktigt nu. Det skrämmer mig, men värmer också. Assimilation.

Jag älskar er. Så mycket. Tack för att jag har fått dela er tillvaro i ett par år nu. Ni är värda mer än vad jag kan säga. Inte bara de jag kan ringa när tårarna sprutar kl 5 på morgonen, men alla ni andra. Ni som lett mot mig och sagt hej i korridorer, ni som jag har skuttat med i fyllan och villan till världens sämsta eurotechnolåtar, ni som alltid har varit min trygghet fast ni inte ens vetat om det. Jag älskar er. Tack för allt.

Nollningen är riktigt bra organiserad här, och Mumin och Stefan gör ett riktigt bra jobb. Jag önskar att jag var lite mer pepp än vad jag är. Men det var en riktigt härlig kväll i lördags, med Den Svenska Björnstammen som liveakt, så vi skuttade runt i lasershowen och jag kunde inte låta bli att le med hela ansiktet.

I övrigt flyttar jag in i mitt rum i mitten av månaden, vilket också känns sjukt skönt. Jag bor ju redan här i princip, men jag har mest kläder här och inte så mycket annat, så jag ser fram emot allt lull-lullande med vanilljus och fina kuddar. IKEA Örebro ska få sig ett besök så fort det bara är möjligt.

Imorron börjar pluggandet igen. Det känns bra och spännande. Ska försöka hitta mig lite böcker som inte är nya, så att jag inte behöver punga ut mängder av cash på litteratur. Det verkar som om jag ska få ha bra lärare också, vilket är skönt eftersom jag som regel är bortskämd med det. Så imorron kl 10.15 så kommer jag att känna mig som en riktig nolla, bland alla andra förväntansfulla studenter som ska läsa engelska a på Örebro universitet. Jag ser fram emot det sjukt mycket.

Lunch idag med sötaste RA och JS. JS hörde av sig och sa att han var i stan för att skriva kontrakt på sin nya bostadsrätt, så vi firade våra framgångar (FRAMGÅNG!) med alldeles för mycket thaimat och räkchips. Mycket gott, men ledde alltför snabbt till matkoma. Det ska bli trevligt att ha honom i samma stad, en aning otippat, men roligt.

Ronneby imorron bitti. Roadtrip. Jag vet inte riktigt vad vi sa ja till när vi accepterade inbjudan från Familjen, men det kommer att bli awesome. 7 h i bil är bara trevligt, speciellt på söndag när vi sk åka hem. :P Mottot för resan är "om du tror att du kan flyga, så starta från marken." Mycket smart med tanke på att vi säkert kommer att klättra på de jävla hustaken.

Jag ser verkligen fram emot hösten nu. Det kommer att bli episkt bra. Jag längtar verkligen. Ny start. Det här är slutet på resan och början på en ny....

Kvällen inleddes med kortare hemmafest där jag och EA hittade en mycket lämplig hedersmedlem till SovSäx och sjöng massor av otroligt opassande studentvisor. När kvällen var som trevligast bestämde sig folk för att dra sig ner på stan, där Eskilstuna arrangerade sin årliga stadsfestival. Stadsfestival är otvetydigt lika med karuseller och innan jag vet ordet av så sitter jag i ett snurrande helvete som dessutom lyfter massor från marken samtidigt. Det är omväxlande svart himmel och neonljus. Vi skriker, sjunger studentvisor och skrattar.

Sen går vi mot Royal Oak och blir vittne till misshandel mellan två små ungtuppar som slogs utanför bankomaten på torget. Förvirrat småfull står vi och försöker hjälpa pojken som ligger på marken och blöder till polisen kommer. Vi går vidare. Royal är varmt och fullt av andra ungtuppar. Jag minns plötsligt varför jag aldrig går ut på krogen i Eskilstuna. Men det är trevligt och vi pratar och skrattar en stund innan klockan är hemgång. På vägen mot bussen blir jag trängd av en kille som lyser upp i ett äckligt flin, håller i mig och greppar min rumpa samtidigt som han stirrar ner i min uringning. Jag känner att jag tröttnat rejält på fulla män i t-shirts med halssnörning som ska visa sig coola, så jag slår honom. När han släpper mig och börjar gå vidare så skrattar han och jag flippar helt. Börjar banka honom i ryggen och morra innan jag inser att jag inte bör slösa min dyrbara tid som jag måste ha för att kunna hinna till bussen, så jag släpper honom och springer vidare.

Bussen hem består av en tung doft av fylla och jag sitter bredvid en pojke i 15årsåldern som har sin fulla mamma på sätet bakom. Hon gullar med honom och sitt medelåldersragg och pojken blir mindre och mindre där han sitter och försöker att koncentrera sig på sin mobiltelefonen. Jag hoppar av och går hem i mörkret. Ännu en helt vanlig kväll i Eskilstuna, från hennes bästa sida.

Mitt nästa projekt i mission flytta-till-Öret är att rena ut alla strumpor och underkläder som jag inte skulle vilja bli påkommen att använda under en bilolycka. Det kommer nog att bli kanske två par kvar eller något liknande. Kan någon betala min shoppingrunda tack?

Men Örebro blir nog bra. Jag har ju varit där förr, känner folk och blev förälskad i deras campus, med BB och Publicum redan första gången jag var där. Jag har vinglat omkring på studentgatan och sjungit vackra sånger till månen och alla som vill höra på, och det ser jag fram emot att göra många gånger under min tid på skolan.

Det ska bli hysteriskt roligt att bli nollad också. Jag fick ju inte så mycket till nollning egentligen och har nu chansen att få göra om allt jag missade. Dock iförd studentoverall med alldeles för många märken och sångböcker fyllda med egna låtar. Det är få förunnat och jag ska verkligen ta tillvara på detta. Jag längtar. Massor.

Så mycket som måste fixas nu. Ny lägenhet. Packa. Säga upp saker. Hitta ett nytt hem till katterna. Det gör mig smått rädd. Men spännande också. Jag vågar drömma på riktigt nu.

Det här är slutet på resan och början på en ny.....

Bestämde mig i alla fall för att Kalmar och jag inte ska bli närmare vänner och tackade nej till min givna plats där nere. Nu har jag istället börjat om med mina ansökningar och hoppas på det bästa inför hösten. Inte så långt bort, men ändå miljöombyte. Det ska bli skönt att få ett avbrott från Mdh nu och jag tror att jag behöver distansen för att klara av att göra om allt igen. Håll tummarna för mig.

Drömmer för tillfället smått om en bostadsrätt. Kanske en mycket knasig dröm för en studerande 27åring utan extrajobb, men det är ändå något att drömma vidare om ett tag till. Vill leka med tanken och smaka på ordet en stund till i alla fall. Kakel, parkettgolv och något att kalla mitt. Vackert så det förslår.

Jag tog således en paus från min internetvärld och gjorde ett ytterst trevligt studiebesök IRL. Pausen förlades i huvudsak till Stockholmsregionen, där en av de mindre organiserade studentfesterna ägde rum. Dunder och Brak med andra ord. Trevligt sällskap och mys och soft gjorde helgen kanon. Det enda jag åndrar är att jag inte kom på den fantastiska idén att capsa på vatten eller något liknande, så att även jag hade kunnat få en fin bronsmedalj. :D

I onsdags var det födelsedag också. Ingen speciell ålder, bara ett år äldre. Men trevligt sällskap och lagom mycket alkohol. :) Tack alla för att ni förgyllde min dag. <3

Slutligen vill jag bara ge underbaraste TP ett shout out. Hon skrev om mig i sin blogg häromdagen, och jag blev både stolt och rörd. Jag har sällan fått höra eller läsa om mig själv med de varma ord som hon beskriver mig med. Jag älskar dig underbaraste, och jag är så glad över att du vill vara i mitt liv. <3