Dunder och Brak.

R.I.P Sophys söta lilla vit Macbook. Den gav upp för ungefär en vecka sen, och har varit mycket sörjd. Det sorgligaste är att jag bara vr tvungen att köpa mig en Macbook Pro, vilken smått kan beskrivas som min senaste älskare. Den är så fin, så bra och så fantastisk att om jag kunde så skulle jag föda hans barn. :P
Jag tog således en paus från min internetvärld och gjorde ett ytterst trevligt studiebesök IRL. Pausen förlades i huvudsak till Stockholmsregionen, där en av de mindre organiserade studentfesterna ägde rum. Dunder och Brak med andra ord. Trevligt sällskap och mys och soft gjorde helgen kanon. Det enda jag åndrar är att jag inte kom på den fantastiska idén att capsa på vatten eller något liknande, så att även jag hade kunnat få en fin bronsmedalj. :D
I onsdags var det födelsedag också. Ingen speciell ålder, bara ett år äldre. Men trevligt sällskap och lagom mycket alkohol. :) Tack alla för att ni förgyllde min dag. <3
Slutligen vill jag bara ge underbaraste TP ett shout out. Hon skrev om mig i sin blogg häromdagen, och jag blev både stolt och rörd. Jag har sällan fått höra eller läsa om mig själv med de varma ord som hon beskriver mig med. Jag älskar dig underbaraste, och jag är så glad över att du vill vara i mitt liv. <3
Födelsedagstårtan anno 2010.



Bilder från mitt studiebesök IRL. Sorry för att de är snurrade, men
om man vrider på huvudet eller datorn är de åt rätt håll.


Jag dricker thé med balkongdörren öppen inatt.

Inte glögg. För tidigt på året. Men det hade varit gott.

Mitt huvud var tungt igår. Satt på balkongen inlindad i en kofta med en kopp thé i handen och rökte för många cigg. Jag borde definitivt sluta med det. Arvika fick mig att röka alldeles för mycket. Men vad gör det när det känns som om hela världens bekymmer ligger på ens axlar? Sömnsvårigheter på grund av en upfuckad dygnsrytm i kombination med den existentiella livsångest som Sartre stipulerade. Han visste inte hur rätt han hade när han sa att den som inte väljer begår självbedrägeri. Dock visste han inte hur fel han hade när han sa att vad man än väljer så väljer man rätt. Det känns helt tvärt om just nu. Alla mina vägskäl leder till vägar som är fulla av hinder och faror. Det är minsann mycket lättare att bara stå och trampa på ett och samma ställe. Tyvärr fungrerar det inte i längden, för världen är lite som Super Mario, där kanten kommer efter en när man går, och står man stilla för länge blir man antingen klämd eller puttad utför en kant.

Vad är då min huvudvärk? Skola, framtid, det vanliga. Inget att stoppa pressarna för. Vad göra? Hur göra? När göra? Mycket legitima frågor som fyller mitt stackars rödhåriga huvud och får mina ögonlock att vägra stänga sig. Det är dock bättre idag, efter att ha diskuterat med min kära EA över många koppar snabbkaffe och thé i ett balkonghäng med sån kvalitet att det knappt är sant. Hon gav mig massor av energi och jag sitter nu och letar möjliga lösningar på problemen som jag har framför mig. Jag drömmer smått om bostadsrätter med purrpurrröda fondväggar och guldkromade kaffekoppar från Indiska. Burspråk och nykaklade kök. Drömma får man, speciellt om det är allt man har.

Nina Simone håller mig sällskap i natten, tillsammans med mina två katter som äntligen har kommit hem och slutligen Råbergstorps vanliga liv och rörelse. Stadsdelen där barnen aldrig sover. Det börjar bli kallt nu. Och jag njuter. Kanske är det dags att gå in och sova, eller så ska jag gå och hämta en filt och svepa in mig i samtidigt som jag gör en ny kopp thé med honung innan jag fortsätter att sjunga med kvinnan vars röst min aldrig kommer att mäta sig med.


Jag hade visst tänt lite ljus också...


Älskade Arvika.

Hemkommen nu. Tillbaka till alla vardagsproblem och existentiell ångest som lades på is förra måndagen. Men ännu har jag inte landat riktigt. Det är en behaglig mjukhet och trötthet i kroppen som antyder att jag har jobbat en hel del, och gått ännu mer. :P Det har varit en av de mest intensiva veckorna i mitt liv, men jag skulle inte ha velat ha haft den ogjord för allt i hela världen. Jag har älskat varje sekund av det. Mina underbara, underbara funktionärer har varit helt fantastiska och löst så mycket problem själva att jag knappt har behövt rodda dem alls. Fantastiskt. Nästa år gör vi om det igen! Jag älskar er!


Lagom svullna fötter...


Fniss...


Cowboy Bob aka Captain Obvious.


Rockbjörnen festar på VIPserveringen.


Vackra Charlotte i regnet. <3


Trött funk.


Grrr!


Var klad Ronald!


Pickachu!

Kärlek i skogen.

Nu nu nu nu åker vi!
Vi ses i skogen!


Snabba puckar.

En tid sen senaste inlägget, jag vet. So shoot me. ;)

Mycket saker på kort tid nu. Först fantastisk helg i Sätra Brunn med söta vänner och söt unge. Jag blev matad med mängder av godsaker och öl, vilket denna flickan aldrig säger nej till. Hade dessutom en av de sötaste pojkarna någonsin till bordsherre, så hur kan jag göra annat än smälta?


sötaste grabben....

Nu är jag dessutom helt plötsligt stf GC förArvikafestivalens backstageområde. Jag fick reda på det i måndags, och det har väl inte riktigt smält ännu, för det har varit full fart sen dess. Framför allt har det jagats funktionärer i mängder, och vi har nästan full styrka nu. Hoppas på att allt löser sig. Jag är inte helt säker på vad jag ska göra riktigt ännu, men jag har ju jobbat så pass många år nu att jag har rätt bra koll på vad som behövs göras. Det är lite nervöst och när jag såg att arvika har sålt billiga biljeter till dem som inte kunde komma på det numerna nedlagda Hultsfred fick jag kalla kårar. Så mycket folk, så lite funk. Men jag vet att jag kan lita på alla som kommer och jobbar med mig, så ångesthamstern i magen krafsar inte alltför mycket.

Ser fram emot massor av arbete, leenden, kärlek i skogen och stjärnklara natthimlar. :)

Förresten...

Så älskar min katt mig. Så mycket så att det inte spelar någon roll att jag inte vill kelas.
Slutsats: Jag är oemotståndlig.


<3

Skor!

Idag, kära bröder och systrar, har jag haft skor på mig för första gången på en månad. Det är i alla fall någon slags seger, mitt i allt.



En halv tånagel mindre, men även perfektion har sina fläckar..eller va?

Arvikapepp och balkonghäng.

Nu börjar det kännas i kroppen. Det börjar bli dags nu. Snart börjar Arvikafestivalen. Det ska bli så himla roligt och för att hamna i rätt sinnesstämning så har jag gått igenom alla banden som kommer till festivalen i år genom att lyssna på dem på Spotify och MySpace. Det finns uppenbarligen massor att fördriva tiden med på lediga (...) stunder.

På östfronten intet nytt förresten...

Bishop´s och pubquiz med mina kära SovSäxare igår. Vi var inte bäst, men vi hade trevligt och ballade ur lagom mycket.
Det hela slutade med att vi tog ett nattbad i Vilsta, jag i lagom mycket kläder, och ett löfte om att vi ska göra om samma sak nästa vecka. Innan flickorna kom så umgicks jag med en Ganbrinus och min senaste kärlek, Kafka på stranden av Haruki Murakami. Har inte kommit så långt, men den verkar sjukt intressant. Lite Twin Peaks goes Jefferey Eugenides. Mycket bra.


Kärlek i dess renaste form...

Idag har det mest varit balkonghäng med sötaste ML och ett överlämnande av ett ännu oidentifierat fyrmannatält som pappa impulsshoppat till mig. Jag är honom evigt tacksam, så slipper jag bli lika rökskadad som mitt kära gamla tält. Jag kommer att sakna det, men det kanske är dags att inse att det inte går att hålla kvar vid saker för evigt...


Inget konstigt aaaalls....



RSS 2.0