sayit.loveit.screamit.

Min hjärna har tyvärr stängt av för helgen. Ni får hålla till godo med en av de roligaste och bästa filmklippen i svensk filmhistoria. Nu är det läggdags för små Sophys.

Idag bröt jag ihop lite när jag fick alla detaljerna i min nya kurs och begärde en time outfika hos vackraste raringen ML. Han bjöd på livräddningsmat, kaffe och goa skratt. <3







Tulpaner.

Gonatt världen. Idag är du kall, men jag var tuffare än du.

Dröm om kärlek när du somnar ikväll.

Igår föll snö av episka mått. Världen var helt vit och det blåste  i säkert 100km/h. Jag pulsade till ICA och rustade mig för en kväll hemma hos vackraste LÖ och melodifestivalen. Melodifestivalen är inte alls min grej, men när LÖ sa att jag fick bedömma saker i någon tidning hon hade så blev det genast mycket intressantare. Tyvärr fanns det inte så mycket att bedöma, för jag kan ju inget om melodifestivalmusik, och så mycket till show var det nog i något av bidragen. Tillslut kom den där tidningen LÖ hade fram till att jag nog tyckte att Crucified Barbara skulle vinna och att jag borde ta den lilla pojken Erik Nåntångnånting i ena handen och lära honom allt jag kan.

Jag ger melodifestivalen fyra av fem brödrostar, mest för att sällskapet var så trevligt. Massa prat och thé och skratt. Jag har saknat LÖ massor. Vi har inte hunnit umgåtts själva sen i somras och det är så tragiskt. En av världens finaste är hon.

Nu är det dags att ta uti med allt som ska göras idag, den enda lediga dagen på mycket längre säger min kalender.Jag funderar på att låsa in den i en garderob och ignorera att den skriker åt mig ett par månader, men jag är rädd att det inte funkar så riktigt..


Det är snö i Älsklingstuna.


...och dåligt snöröjt.

Det börjar bli lite för mycket nu. Det rusar runt i huvudet och fastnar ingenstans. Jag har för mycket i arbetsminnet som tar upp plats och gör ögonen grumliga. Jag längtar så efter ljuset, både det yttre och inre. Så mycket att jag tror att jag håller på att bli tokig.

Jag läser en distanskurs till Högskolan i Skövde just nu, i social interaktion och kognition. Det hade kunnat varit jätteintressant om inte hela kursstrukturen hade utgjort stora hinder för att kunna klara av studierna. Allt ligger huller om buller på den intraktiva plattform vi använder oss av, examinationsuppgifterna ligger inte ute i tid så vi vet inte vad vi ska göra, inlämningsdatum flyttas runt på grund av låg komptens hos lärare...listan kan göras oändlig. Varför väljer jag alltid fel kurser? Det undrar jag.

Vad gör man när man bara vill krypa ihop i ett hörn och gnaga av sig handlederna? Jo, man lyssnar på Nouvelle vague. Helt fantastiskt franskt band med den lenaste sångerskan i världen. Man kan inte göra annat än älska.



Finns på YouTube gör de också. Varsågod, ett smakprov:

Tänkte ta reda på hur man lägger upp alla dessa YouTubeklipp som vi moderna människor i västvärlden numera inte kan vara utan. Jag är naturligtivs en av dem, men vad ska man göra när man kan hitta allt från de bästa låtarna i världen till att ta reda på om man kan mixa senaste versionen av iPhone? (Det går, kan jag meddela)

Ikväll sprang jag på denna utomordentliga YouTubekanal tack vare en internetkompis och kände att jag behövde dela med mig av detta till resten av den svenska befolkningen. Det är för lite buskishumor i svenskt bloggande.

Vi vet alla hur det känns när den kommer. Det börjar krypande och smyger sig på en mer och mer och tillslut är den oundviklig. Fritiden. Du svettas i ångest och du vet inte vart du ska ta vägen, men faktum kvarstår; du har inget att göra.

Kan detta möjligtvis ta sig uttryck för att vi stressar ihjäl oss varje dag, eller jag i alla fall känns det som, till den grad att vi inte kan bo i våra egna huvuden utan att ha ett riktat fokus hela tiden. Eller har vi bara glömt hur det käns att ligga på soffan och pilla sig i naveln en hel fredag.

Jag tänkte i alla fall ta tillvara på denna dag genom att lära mig spela två nya låtar på gitarren (tack Coach Tomas), dekadensläsa senaste numret av Cap&Design som ramlade ner i brevlådan häromdagen och dricka thé. Livskvalitet.

Skolarbete delux idag. Projektarbete med mina giraffkompisar. Det ska bli spännande detta känner jag. Hur klär man ut en giraff till en liten tant? Det undrar jag. Kanske ska man istället klä ut en tant till en giraff? Då kunde de bo på savannen och äta löv istället för att bo hemma i kalla Sverige. Dessutom skulle de fortfarande kunna prata via girafferna med sina nära och kära.





Idag har vi i alla fall kommit fram till vad vi ska göra,
skrivit gruppkontrakt och jag har druckit sjukliga mängder kaffe.
En dag kommer jag att bli Caffinewoman, med superkrafter. Och lila
superhjältetights. Det måste man ha säger Kwi-san.

Mer om giraffer och tanter hittar du på www.giraff.org

Jag kände att det är för mycket nu. För mycket stress, för mycket pluggångest.

Jag längtar efter solsken. Efter kofta och blåa skor.
Efter en uteservering med för mycket kaffe.
Efter fuldans. Efter solglasögon och lockigt hår.
Efter varma leenden och snödropp från taken.
Efter att cykla till skolan med Tom Waits i öronen.
Efter löv. Efter värme. Efter ett lättare hjärta.




Istället blev det påskliljor i papper och Adam Green.
Alltid något.

När hjärnan låter som en cirkus är det dags att vända blad.
Idag bläddrar vi i "när jag känner som du känner" av Joachim Bauer och undrar varför vi känner som vi känner. Sen dricker vi kaffe och ignorerar jättarna som hoppar på taket. Om allt falerar så spelar vi gitarr.





Rosa post-its är för övrigt the shit.