sayit.loveit.screamit.

Igår föll snö av episka mått. Världen var helt vit och det blåste  i säkert 100km/h. Jag pulsade till ICA och rustade mig för en kväll hemma hos vackraste LÖ och melodifestivalen. Melodifestivalen är inte alls min grej, men när LÖ sa att jag fick bedömma saker i någon tidning hon hade så blev det genast mycket intressantare. Tyvärr fanns det inte så mycket att bedöma, för jag kan ju inget om melodifestivalmusik, och så mycket till show var det nog i något av bidragen. Tillslut kom den där tidningen LÖ hade fram till att jag nog tyckte att Crucified Barbara skulle vinna och att jag borde ta den lilla pojken Erik Nåntångnånting i ena handen och lära honom allt jag kan.

Jag ger melodifestivalen fyra av fem brödrostar, mest för att sällskapet var så trevligt. Massa prat och thé och skratt. Jag har saknat LÖ massor. Vi har inte hunnit umgåtts själva sen i somras och det är så tragiskt. En av världens finaste är hon.

Nu är det dags att ta uti med allt som ska göras idag, den enda lediga dagen på mycket längre säger min kalender.Jag funderar på att låsa in den i en garderob och ignorera att den skriker åt mig ett par månader, men jag är rädd att det inte funkar så riktigt..


Det är snö i Älsklingstuna.


...och dåligt snöröjt.