Pluggkvantperfekt.

Fonetik borde vara människans tråkigaste uppfinning. Jag ligger i min säng och kämpar med skillnaden på ord som låter "ooou" istället för "oooowu". Det helt är mycket spännande och jag funderar en liten stund på varför man egentligen ska lära sig andra språk överhuvudtaget. Sen tar jag en slurk av min kopp med thé och skrattar lite åt mig själv. Altid så dramatisk. Kort och gott är engelskan rolig, trots fonetiken. I helgen har jag fått läsa lite sir Arthur Conan Doyle och Katherine Mansfield. Jag ska dessutom få raljera om saken på ett seminarium om ungefär en vecka, och är det något jag är bra på så är det att prata, det ska gudarna veta. Litteraturen känner jag mig dessutom hemma på då jag har pluggat det en del, så det ska nog gå bra.

Men fonetiken är inte lika snäll som sagt. Massa knepiga tecken som är tänkta att underlätta för läsaren, men snarare bara gör saker mer förvirrat. Mycket knepigt på min ära. Lite som Esperanto. Är det någon som kommer ihåg Espreanto? Språket som alla skulle lära sig för att underlätta för hela världens befolkning? Fantastiskt.

Nej, kanske läge att gå tillbaka till de knepiga tecknen en stund, så att jag med gott samvete kan leka med de andra små barnen ikväll, och kanske ta mig en öl eller två.
same same but different...

Har just nu bara en sak att säga...

It´s on.



Hurra!

Saker och ting börjar röra sig. Det drar ihop sig mer och mer och nästa vecka gäller det.
Dock har allt börjat lösa sig så smått. Jag har fått klartecken om att det är okej att jag opponerar någon gång mellan 2-4 juni, vår modell är utfräst och kan börja slipas, jag har massor av idéer till slutpresentationerna i båda kurserna och jag har skrivit 23 sidor C-uppsats. Det känns awesome. Jag har en del kvar att skriva, men jag tror att det ska gå rätt bra ändå tillslut, om jag bara lägger på ett kol nu i slutspurten. Nästa vecka ska gå till att layouta och och förbereda presentationen till exjobbet, förutom tisdag, då det är slutredovisning i Giraffprojektet. Kom gärna och titta på oss. Munktell Sicende Park kl 16.30 i Eskilstuna.

Ser fram emot lördag, då det återigen är dags att dra på sig ovven och gå iväg på grillning med Ingolf i Vilsta. Kommer att bli awesome. Jag ska se till att vara så pass klar att jag inte får panikångest över allt då. Men det ska nog gå bra. Jag ser ljuset nu. Nangjala för helvete Jonathan!




<3

Mitten på slutet

7 veckor kvar på mitt exjobb. Jag är rädd. Jag kommer ingenstans. Jag sliter mitt hår och hittar massor, men det kommer inget ur mig. Mitt huvud är för stort ibland tror jag. För många viljor.

Tjälis i helen. Det var episkt. Många nya bekantskaper. Nya insikter. Men jag orkar inte skriva om det nu.

Ikväll så tänker jag bara tipsa om det här fantastiska klippet från TED, som fick mig att börja gråta lite. Hennes röst och hennes inställning till konsten och bakgrundsforskning gör mig både rörd och berörd. Jag kommer att lyssna på detta hela natten. Hon är fantastiskt sällskap till min ensamma robotforskning.


Avslut.

Äntligen kursavslut. Det är nästan så att jag borde gråta, eller supa mig full, eller äta fruktsallad, eller hångla. Vadfan som helst egentligen för att fira att jag klarade det. Det har känts halvt omöjligt och jag vet inte hur många gånger jag har önskat mig en varm famn att kunna gråta i. Men det är strax över nu. Imorron sitter jag och finslipar på det absolut sista på min sista inlämning i min forskningsförberedande kurs och sen är det slut. Bara exjobbet kvar. Sen är det stora världen som gäller. Scary! Mina blickar går söderöver. Jag vill andas kustluft tror jag.

Snart Tjälis. Det är mitt nästa pit stop. Jag har en bra magkänsla inför det, jag tror att det kan bli exakt hur fantastiskt som helst. Jag vet att det är naivt att hoppas på att få lika fint väder som förra året, men det kanske kan bli lite varmare i alla fall. :P

(här skulle det komma en bild från förra året, men världen är knäpp)

Snö?

Varför snö? Nu? Det känns fruktansvärt onödigt. Men det går nog över, eftersom det är plusgrader. Tills vidare tänker jag ignorera den, som man gör med stökiga ungar, tills den inser att inte bara kan komma här och...hålla på.

Plugg den här helgen också. Det är slutspurt nu, vilket innebär att det är mer att göra än någonsin. Men det har gått bra. Av någon anledning hinner man alltid, för att man vet att man måste hinna. Satt och pluggade i ungefär 13 h igår och kände mig som världens partybrutta, eller inte. Men samtidigt så var det härligt att ha en annan känsla i kroppen, en som jag inte är riktigt lika van vid; känslan av att vara en bra student. Den är nästan oslagbar. Jag fick dessutom en total egoboost när jag efter mycket om och men tar mig tid att gå in på vårt seminarium på distanskursen och inser att vår grupp har fått massor av komplimanger för vårt powerpoint, både layout och informationsinnehåll. Eftersom jag slet håret av mig med den förra helgen så är det grymt trevligt att veta att det faktiskt gav utdelning.

Idag blir det mer kaffe, mer plugg, mer post its och förhoppningsvis fler stora tankar om robotar, kultur och människor. Varför har vi i västvärlden en sån konstig bild av robotar egentligen? Skillnaden mot den japanska kulturens robotar är milsvidd. Vad beror det på? Eller har jag fel? Avgör själva.

Vem skulle du helst ha hemma och umgås med?



eller?



Uppförsbacke i solsken

Ju vackrare årstiden blir, desto mindre hinner jag njuta av den. Jag måste sitta instängd i en dåligt vädrad lägenhet och skriva långa haranger om varför jag argumenterar som jag gör i mitt uppsatsPM. Men som tur är så finns det ljusglimtar i det jämngrå. Att få dra på sig de snart alltför varma vinterskorna och skutta mellan vattenpölarna på vägen ner till skolan är en av dem. Att sitta i biblioteket i en skön stol och faktiskt inse att man lär sig saker. Kanske vågar man tillochmed drömma om det där jobbet på IDEO som man egentligen vet att man aldrig kommer att få.

Nu är dock allt på upphällning, forskningsprocesskursen är strax klar, likaså min distanskurs till HIS. Giraffen leker dock fortfarande i mitt huvud, men den börjar mer och mer se ut som en blandning mellan en krukväxt, en pyramid och en tamburmajor. Det är intressant. Vi har bestämt oss för att Giraff inte ska få heta Giraff heller längre. Numer heter han Lars. Lars kan bli en bra vän i framtiden tror jag, och det är otroligt roligt att få vara med och leka.



Solsken. Klänning. Skuttande flicka.

Mastodontplugg.

En kopp kaffe. Promoe. En katt som spinner med huvudet mot min arm och inte bryr sig ett skit om att jag skriver på datorn så att hans huvud hoppar.

Uppe med tuppen idag. Lord Mio började skrika kl 7.30 idag, mån som han är över att jag ska få lite plugg gjort under dagen. Snällt av honom. Jag hade tänkt att sova en timme till, men vem bryr sig? Jag har i alla fall fått ett helt webinarium gjort innan kl 10 en lördagmorgon, så det bådar gott inför dagen. Jag har en powerpoint och ca 1000 ord att skriva idag, men jag känner inte riktigt att jag har deadlinesen som jagar mig i hasorna ännu. Lite zen såhär på morgonen.

Öppnar fönstret och njuter av sol och fågelkvitter. Snart, snart är det lockar i håret och kaffe på uteserveringar. Jag gillart.



Att revidera och revidera igen.

Det finns just nu ingen hejd på glädjen, som jag brukar säga när världen känns som att man har fått sand sprättad i ögonen och någon just har förstört ens fina slott som man har byggt. Jag talar naturligtvis om skolarbete, vad annars finns det i mitt oerhört intressanta liv att skriva om?

Idag har jag i alla fall lämnat in mitt reviderade PM, med början till metod och teoridiskussion. Det är spännande som fan egentligen, men alla andras arbeten verkar vara så mycket roligare. Och lättare att komma på saker om..men jag antar att det ger sig. Det är i alla fall otroligt intressant att gräva i områden man aldrig trodde att man skulle få utforska innan. Just nu sitter jag och rotar i gerontologi, som tydligen är vetenskap kring åldrande. Who knew?!

Jag har fortfarande sjukt mycket skolarbete kvar att göra den här helgen, men jag ska låta det vila för ikväll och passa på att städa och tvätta lite, vilket jag inte har gjort på en månad, så ni kan ju räkna ut tillståndet i min lägenhet...:P Kycklingpaj med fetaost och färsk spenat blir det också minsann.

Jag satt igår och letade sommarkurser, eftersom jag skulle behöva 15 hp till att räkna in i min examen. Det finns väldigt lite utbud i år, men några riktiga guldkorn. Det lutar åt grundkurs i ryska, eller kurser inom litteraturvetenskap. Vad sägs om "Chick Lit" och "Vampyrer och skräck", två halvfartskurser på distans till Linnéuniversitetet. Helt fantastiskt! Jag och herr ML ska sitta imorron över knytkalaslunch och diskutera vilken som är mest meningslös, och sen söka den gemensamt. :) Skulle också kunna tänka mig att läsa kursen om det moderna TV-dramat och HBO och få sitta och titta på Six feet under hela sommaren.

För övrigt kan jag säga att mitt huvud har uppdaterat sig, det består inte längre av Ompaompa-tomtar, utan av detta:
http://trololololololololololo.com/


Och till syvende och sist vill jag härmed meddela att det är VÅR! Det finns asfalt nu! :D Jag firade med att ta på mig blå sneakers till affären. Det var dumt, och halt.

Semester

Jag är ledsen, men min hjärna har tagit semester och återkommer i juni. jag försöker tänka och allt som händer när jag försöker är detta:


Livskvalitet

Idag bröt jag ihop lite när jag fick alla detaljerna i min nya kurs och begärde en time outfika hos vackraste raringen ML. Han bjöd på livräddningsmat, kaffe och goa skratt. <3







Tulpaner.

Pluggpanik

Det börjar bli lite för mycket nu. Det rusar runt i huvudet och fastnar ingenstans. Jag har för mycket i arbetsminnet som tar upp plats och gör ögonen grumliga. Jag längtar så efter ljuset, både det yttre och inre. Så mycket att jag tror att jag håller på att bli tokig.

Jag läser en distanskurs till Högskolan i Skövde just nu, i social interaktion och kognition. Det hade kunnat varit jätteintressant om inte hela kursstrukturen hade utgjort stora hinder för att kunna klara av studierna. Allt ligger huller om buller på den intraktiva plattform vi använder oss av, examinationsuppgifterna ligger inte ute i tid så vi vet inte vad vi ska göra, inlämningsdatum flyttas runt på grund av låg komptens hos lärare...listan kan göras oändlig. Varför väljer jag alltid fel kurser? Det undrar jag.

Vad gör man när man bara vill krypa ihop i ett hörn och gnaga av sig handlederna? Jo, man lyssnar på Nouvelle vague. Helt fantastiskt franskt band med den lenaste sångerskan i världen. Man kan inte göra annat än älska.



Finns på YouTube gör de också. Varsågod, ett smakprov:


Om giraffer.

Skolarbete delux idag. Projektarbete med mina giraffkompisar. Det ska bli spännande detta känner jag. Hur klär man ut en giraff till en liten tant? Det undrar jag. Kanske ska man istället klä ut en tant till en giraff? Då kunde de bo på savannen och äta löv istället för att bo hemma i kalla Sverige. Dessutom skulle de fortfarande kunna prata via girafferna med sina nära och kära.





Idag har vi i alla fall kommit fram till vad vi ska göra,
skrivit gruppkontrakt och jag har druckit sjukliga mängder kaffe.
En dag kommer jag att bli Caffinewoman, med superkrafter. Och lila
superhjältetights. Det måste man ha säger Kwi-san.

Mer om giraffer och tanter hittar du på www.giraff.org

say it. love it. scream it.

När hjärnan låter som en cirkus är det dags att vända blad.
Idag bläddrar vi i "när jag känner som du känner" av Joachim Bauer och undrar varför vi känner som vi känner. Sen dricker vi kaffe och ignorerar jättarna som hoppar på taket. Om allt falerar så spelar vi gitarr.





Rosa post-its är för övrigt the shit.

RSS 2.0