Pluggkvantperfekt.

Fonetik borde vara människans tråkigaste uppfinning. Jag ligger i min säng och kämpar med skillnaden på ord som låter "ooou" istället för "oooowu". Det helt är mycket spännande och jag funderar en liten stund på varför man egentligen ska lära sig andra språk överhuvudtaget. Sen tar jag en slurk av min kopp med thé och skrattar lite åt mig själv. Altid så dramatisk. Kort och gott är engelskan rolig, trots fonetiken. I helgen har jag fått läsa lite sir Arthur Conan Doyle och Katherine Mansfield. Jag ska dessutom få raljera om saken på ett seminarium om ungefär en vecka, och är det något jag är bra på så är det att prata, det ska gudarna veta. Litteraturen känner jag mig dessutom hemma på då jag har pluggat det en del, så det ska nog gå bra.

Men fonetiken är inte lika snäll som sagt. Massa knepiga tecken som är tänkta att underlätta för läsaren, men snarare bara gör saker mer förvirrat. Mycket knepigt på min ära. Lite som Esperanto. Är det någon som kommer ihåg Espreanto? Språket som alla skulle lära sig för att underlätta för hela världens befolkning? Fantastiskt.

Nej, kanske läge att gå tillbaka till de knepiga tecknen en stund, så att jag med gott samvete kan leka med de andra små barnen ikväll, och kanske ta mig en öl eller två.
same same but different...

Kommentarer
Postat av: Fröken Nygård

Klart vi kommer ihåg esperanto. Klart vi kommer ihåg fonetiken. Detta svåra, meningslösa, förbannat ovettiga påhitt. Inte okej, och jag lider med dig min stjärna. UAaaaw. Aaaaw Uuwwaaa

2010-09-06 @ 15:25:07
URL: http://attsnarjaenjavul.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0