sayit.loveit.screamit.

Ju vackrare årstiden blir, desto mindre hinner jag njuta av den. Jag måste sitta instängd i en dåligt vädrad lägenhet och skriva långa haranger om varför jag argumenterar som jag gör i mitt uppsatsPM. Men som tur är så finns det ljusglimtar i det jämngrå. Att få dra på sig de snart alltför varma vinterskorna och skutta mellan vattenpölarna på vägen ner till skolan är en av dem. Att sitta i biblioteket i en skön stol och faktiskt inse att man lär sig saker. Kanske vågar man tillochmed drömma om det där jobbet på IDEO som man egentligen vet att man aldrig kommer att få.

Nu är dock allt på upphällning, forskningsprocesskursen är strax klar, likaså min distanskurs till HIS. Giraffen leker dock fortfarande i mitt huvud, men den börjar mer och mer se ut som en blandning mellan en krukväxt, en pyramid och en tamburmajor. Det är intressant. Vi har bestämt oss för att Giraff inte ska få heta Giraff heller längre. Numer heter han Lars. Lars kan bli en bra vän i framtiden tror jag, och det är otroligt roligt att få vara med och leka.



Solsken. Klänning. Skuttande flicka.