En sån där.
Avslappnat slut på en skön helg. Inga orosmoln på min stjärnklara himmel. Livet är precis sådär härligt som det bara kan bli när allt är i synk. Balans.
Helgen inleddes med en avslappnad kväll bestående av min nollesittning. Högklackade skor, kort klänning och så snygg som jag bara kan bli. Hjälpte dock inte ett dugg när jag hamnade mitt emot de tråkigaste personerna på hela tillställningen. Men jag höll låda som bara en student med tillräckligt mycket erfarenhet av kallprat kan göra, och hade roligt i alla fall. Fick höra att jag var den mest frispråkiga kvinna killen mitt emot mig någonsin hade träffat. Stackars oerfarna man.
Det blev dock en tidig kväll och jag och min vackra man gick hem och la oss i min föredetta, hans nuvarande säng. Det känns tryggt att ha den hos honom, så att det alltid känns som en bit hem när jag kommer dit. Jag älskar mitt rum under taknocken. Vaniljdoft och ruggig matta gör trivselfaktorn hög. Har inte hunnit komma i ordning helt och fullt ännu, men det är på väg. Jag sover sällan hemma, utan bor trots allt fortfarande i en kappsäck som förs mellan mitt hem och mannens hem, men det gör inget. Jag trivs.
Dock finns det baksidor med att hela tiden vara på resande fot. Igår när jag vaknade och tänkte att jag skulle hedra Örebros spelförening med ett besök och inser att jag har glömt mina nycklar. Genast börjar små elaka ångesthamstrar gnaga på mina inälvor och påpeka att jag säkert har tappat dem och kommer att behöva betala massor av pengar för att få dem ersatta. Och mannen har gått till jobbet, så jag sitter helt enkelt fast i hans lägenhet. Således spenderades eftermiddagen med att titta på Nigella Lawson när hon lagade mat (är hon för övrigt helt säker på att hon inte är min mamma? Jag hoppas på det), bevittna Versailles trädgårdsarkitektur samt delta i judisk gudstjänst. Finkulturellt på min ära.
Jag har med andra ord knappt flyttat på min söta rumpa en meter i onödan denna helgen, vilket verkar ha goda resultat angående min långvariga förkyldning. Jag börjar snart bli så bra att jag inte längre dör när jag går uppför alla trapporna till mitt rum eller springer till bussen. Nu kan jag nog dessutom börja cykla till skolan på morgonen igen, vilket kommer att göra underverk med min ekonomi. Livet är som sagt fantastiskt.
Nu ska jag småstäda det som finns på mitt golv och mysa mig med lite fler värmeljus innan det är dags för sängen. Plugga till seminarie imorron? Neeee....
Helgen inleddes med en avslappnad kväll bestående av min nollesittning. Högklackade skor, kort klänning och så snygg som jag bara kan bli. Hjälpte dock inte ett dugg när jag hamnade mitt emot de tråkigaste personerna på hela tillställningen. Men jag höll låda som bara en student med tillräckligt mycket erfarenhet av kallprat kan göra, och hade roligt i alla fall. Fick höra att jag var den mest frispråkiga kvinna killen mitt emot mig någonsin hade träffat. Stackars oerfarna man.
Det blev dock en tidig kväll och jag och min vackra man gick hem och la oss i min föredetta, hans nuvarande säng. Det känns tryggt att ha den hos honom, så att det alltid känns som en bit hem när jag kommer dit. Jag älskar mitt rum under taknocken. Vaniljdoft och ruggig matta gör trivselfaktorn hög. Har inte hunnit komma i ordning helt och fullt ännu, men det är på väg. Jag sover sällan hemma, utan bor trots allt fortfarande i en kappsäck som förs mellan mitt hem och mannens hem, men det gör inget. Jag trivs.
Dock finns det baksidor med att hela tiden vara på resande fot. Igår när jag vaknade och tänkte att jag skulle hedra Örebros spelförening med ett besök och inser att jag har glömt mina nycklar. Genast börjar små elaka ångesthamstrar gnaga på mina inälvor och påpeka att jag säkert har tappat dem och kommer att behöva betala massor av pengar för att få dem ersatta. Och mannen har gått till jobbet, så jag sitter helt enkelt fast i hans lägenhet. Således spenderades eftermiddagen med att titta på Nigella Lawson när hon lagade mat (är hon för övrigt helt säker på att hon inte är min mamma? Jag hoppas på det), bevittna Versailles trädgårdsarkitektur samt delta i judisk gudstjänst. Finkulturellt på min ära.
Jag har med andra ord knappt flyttat på min söta rumpa en meter i onödan denna helgen, vilket verkar ha goda resultat angående min långvariga förkyldning. Jag börjar snart bli så bra att jag inte längre dör när jag går uppför alla trapporna till mitt rum eller springer till bussen. Nu kan jag nog dessutom börja cykla till skolan på morgonen igen, vilket kommer att göra underverk med min ekonomi. Livet är som sagt fantastiskt.
Nu ska jag småstäda det som finns på mitt golv och mysa mig med lite fler värmeljus innan det är dags för sängen. Plugga till seminarie imorron? Neeee....
<3
Mamma? Likheten är minst sagt slående....
Kommentarer
Trackback
