sayit.loveit.screamit.

Ibland blir inte saker om man tänkt sig. Hoppas att mina vänner hade roligt.

På agendan för tillfället är jakten på min motivation att göra något alls. Jag orkar inte städa, inte tvätta och framför allt inte plugga. Jag har lite för mycket i huvudet just nu för att kunna uppfylla någon av mina missions på ett tillfredställande sätt. Men jag måste ta itu med saker snart, så att inte allt stagnerar. Jag är lite bitter och less, men kan nu bara avvakta med andan i halsen tills det dimper ner ett svar i min inbox. Först då kan jag ta ställning till om det är läge att vara vuxen och skärpt eller om jag lika gärna kan stampa med foten i marken, skrika och pluta med underläppen i en min värdig Lotta på Bråkmakargatan. Vi får se. Imorron sker ett möte som jag inte ska vara med på, men som nog kan vara smått avgörande för utgången av mitt arbete. Det känns bittert, samtidigt som jag har fullt förtroende att det kommer att kämpas för att min röst ska göras hörd. Vi får väl se om det skriks för döva öron eller inte.

Flykt till Örebro tidigare i veckan. Blev behandlad som en prinsessa. Mycket uppskattat. Sånt kan man gärna vänja sig vid. :) Hamnade på svensexa gjorde jag också, lustigt nog. Inte alla flickor som får det. Medan de tappra männen krigade älskade myggen mig och jag gjorde små piruetter för att bli av med dem. Tyvärr hjälpte det inte. Jag är helt enkelt för underbar.

Peppning nu. Städning nu. Och kanske även möblera lite i mitt huvud, för ett icke så förvirrande resultat.


På tal om konstruktivitet....