Nytt hem.

Igår flyttade Jummiz. Sorgligt som fan, men det är bättre än att han var tvungen att tas bort. Jag tror att han kommer att få ett bra hem hos den lilla kattflicka han skulle vara sällskapskatt till. Men mitt hjärta gick rätt sönder när Mio gick runt och letade efter honom. Nu har han vant sig lite, men han sitter som fastklistrad vid min sida.

För att tänka på något annat igår så satte jag mig och förberedde min overall för ännu ett års studier. Jag har tightat till märkena på baksidan av mitt ena ben, och funderar på att fortsätta med det på det andra benet. Målet är att frigöra så mycket plats att jag får plats med säkert tio märken till på benen. :P Resultatet hittills är maximalt utnyttjande av plats, samt lätt fylla av spritångorna som stiger upp från ovven varje gång jag rör på den. Härligt.

Nu är det alltså bara Mio kvar här hemma. Jag har varit mycket bekymrad över att jag ska behöva avliva honom, men deux ex machina dök upp i form av TP som sa att hon kunde ha honom hemma hos sig tills jag hittade någon lämplig. Jag grät ännu lite mer, av lycka den här gången. Så snart är det tomt här hemma. Sorgligt, men skönt.

Nu är det snart bara jag som inte har ett nytt hem. Men det verkar kanske lösa sig. :)

Först till regnbågsovve vinner...:P

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0